Tjejhäng

Idag har varit en splittrad dag med mycket känslor. Först några timmars jobb och sedan begravning för min farbror Arne i Salems kyrka. Även om han inte stått mig så nära de senaste åren så är det ändå så mycket minnen som kommer upp och att se några av de man tycker så mycket om vara ledsna är jobbigt. Det var en fin stund, både i kyrkan och på minnesstunden efteråt och vi fick alla ta ett fint farväl.

Eftermiddagen däremot gick i glädjens tecken. En sväng på stan med barnen som betedde sig utmärkt och sedan god plockmat innan killarna i familjen åkte på hockey. Så nu är det bara jag och Ellen hemma. Vi har lite fredagsmys och kikar på "Mamma Mia". Passar oss mycket bättre än att sitta i en ishall och frysa...

Raketfart

Redan torsdag. Denna vecka har bestått av en hel del jobb, lite förkylning, massa trötthet och en hel del funderingar och sorg. Dels över det som avhandlades i det förra inlägget men också över ett tråkigt besked på annat håll.

Livet är inte rättvist. Inte någonstans.
Allt det trista, tråkiga får mig att inse att jag måste vara glad och uppskatta det jag har mer. Njuta mer av de fina barn jag välsignats med. Och den fina maken jag har.
Min underbara familj helt enkelt.

Sorgsen

Igår fick vi veta att ett par av våra bästa vänner ska gå skilda vägar.
Dela på sig. Flytta isär. Separera. Skilja sig.
Vi har vetat att det var på gång sedan någongång i början på sommaren men hela tiden hoppats att de skulle hitta tillbaka till varandra. Till det jag vet att de har haft. Tyvärr hade det nog gått för lång tid för nu är det "på riktigt". Hon har inhandlat annat boende och gör sig beredd att flytta. Och innerst inne har vi nog vetat att det skulle bli så här ända sedan den där försommardagen, men för deras skull har vi hoppats och önskat.

Jag blir så ledsen för deras skull. Jag vet att detta inte har varit ett enkelt beslut. Framför allt inte eftersom det finns barn med i bilden. Men tillslut kommer man nog till en punkt när orken och kämpandet tar slut. Och där är de nu. Det är bara att hålla tummarna att de kommer ut hela på andra sidan om denna process. Och att livet ordnar sig så bra som möjligt för alla.

Sen blir jag även ledsen för vår skull. Vi förlorar ett underbart vänpar. Självklart kommer vi att fortsätta att umgås med dem, men en och en är inte samma sak som de två tillsammans. Jag vet att vänskapen kommer att bestå, men på ett nytt annorlunda sätt. Detta är en egoistisk tanke i hela detta stora sammanhang, men den är en del av min sorg över hela denna process som nu tar sin början...

Till en vän

Stort GRATTIS på din dag!

Vill också passa på att skicka många, många kramar som stöd i den svåra tid du och din familj befinner er i just nu.

Vi tänker mycket på er och finns här när helst ni behöver.

KRAM!

Ta vara på livet!

Idag fick jag reda på att en god väns mamma gick bort i fredags.
För 4 veckor sedan fick hon beskedet att hon hade en hjärntumör och nu har hon somnat in.
Ikväll går tankarna till de nära och kära och deras stora sorg!

Det är helt otroligt hur snabbt livet kan förändras. Det gäller verkligen att ta vara på varje dag, varje minut och varje ögonblick.
Man vet aldrig vad som händer längre fram, så njut av varandra och krama alla de ni tycker om lite extra!