Krassligt

Lilla fröken är sjuk. Inte feber eller så, men rätt mycket hosta vilket är väl så jobbigt.

Igår fick hon mysa hemma med pappan (eftersom jag var på jobbet 7.30 och kom hem kl. 22) och inatt sov hon som en kratta. Så idag har hon och jag bara tagit det lugnt här hemma. Kikat på korta filmsnuttar från när hon var liten, bäddat rent i sängarna, hämtat brorsan från skolan och bakat chokladmuffins.

Och kvällen lär fortsätta i samma lugna anda. Vi kan ju inte knatteskutta med den här hostan så det blir till att hänga i soffan istället. Vilket passar den här trötta mamman bra idag...
Det har varit mycket att fundera på ett tag och nu när jag börjar få rätsida på allt så slår tröttheten till som ett brev på posten. Men det är väl så det är...

Nedräkning

Idag känns det som att det är tur att det är fredag imorgon. Det har varit en mycket intressant och givande men också fullproppad vecka.
Och jag som inte brukar gilla inlägg om ”tack gode gud att det är fredag” eftersom det känns som om man tycker att jobbet är jobbigt och man bara längtar efter helgen...
Men den här veckan är den verkligen efterlängtad. Mitt huvud behöver vila. Och som på beställning så har jag kort dag imorgon, slutar vid 14, vilket barnen är glada för eftersom det blivit längre dagar än vanligt på fritids och förskola denna vecka.


Så till en helt annan grej, nån som har nåt bra tips hur man får silversmycken att bli fina och glänsande igen? Har ett par halsband som skulle behöva en uppfräschning.

Busy

Ok, varför kör det alltid ihop sig? Just nu är det lite väl mycket.
Återkommer när det lugnat sig lite...

Skid rapport

Idag har Henrik, som de flesta av er vet, åkt Öppet Spår. Dvs vasaloppet fast på en annan dag. Och lite mindre trängsel.
Hur som helst så var målet att ta sig på ca 9 timmar från Sälen till Mora. Vilket lyckades och klockan stannade på 08:57:16. Härligt jobbat älskling!

Själv har jag haft planeringsdag på jobbet och kom sedan hem till ett tomt hus. Maken väntas inte hem förrän mitt i natta och barnen är hos farfar och farmor. Mycket märklig känsla må jag säga, att vara själv här hemma hör inte till vanligheterna.

The big five

Om ca 2,5 vecka ska Henrik åka på kickoff/bonusresa med jobbet.

Till Sydafrika med 4 dagars safari i Krugerparken.

Jag känner mig avundsjuk. Jag vill också, men det är ju inte riktigt en kommungrej att skicka sina anställda på en sån resa ;-)

Dessutom får ju jag äran att vara hemma och mysa med barnen... :-)

Fast å andra sidan så gick inte kommunen med 10 miljoner i vinst förra året heller... Norska kronor dessutom.

Igång!

Nu är första arbetsdagen efter semestern avklarad. Det var lugnt på jobbet så det blev en mjukstart. Och nu måste jag medge att det känns riktigt skönt att inse att det redan är torsdag och med andra ord fredagsmys redan imorgon. I min något skeva veckobild kändes det nämligen som måndag när jag kom hem...

Överlevde...

... första arbetsdagen på ca 1,5 månad. :-)
Känner mig dock lite trött i huvudet. Det är mycket att tänka på så här i början av terminen och en hel del att fixa.

Barnen var jättenöja de med, både vid lämning och hämtning.
Ellen har ju flyttat till en 3 års avdelning och var inte alls sugen på att gå hem, det fanns ju så mycket spännande och roliga saker.
Och Viktor som gick sin första dag på fritids var glad som en lärka när jag kom och berättade att han ätit både lunch och mellis i matsalen!

Och nappen... den verkar vara ett minne blott. Inte ett ord i dag heller, hon bara konstaterande att hon har slutat.

30 timmar på förskolan...

Igår beslutade en enig utbildningsnämd här i Södertälje att de vill att barn till arbetssökande, föräldralediga och flyktingar ska ha rätt till förskola 30 tim/vecka istället för de 15 tim som gäller nu.
"De barn som det här berör är kanske de som behöver förskola och skolomsorg mest men nu har det minst. Många behöver språklig stimulans och social sanvaro" säger utbildningsnämdens ordförande.
Och jag kan hålla med. När det gäller flyktingbarn är det ju enormt viktigt med alla sociala och språkliga bitar. Och med alla de krav som arbetsförmedlingen ställer på de arbetssökande så kan de säkerligen behövamer än 15 timmar per vecka.
MEN, jag anser faktiskt inte att man behöver 30 timmars förskola varje vecka till sitt barn om man är hemma med ett litet syskon.

När man pratar med andra pedagoger så upplever många av oss att det faktiskt ofta är just föräldralediga som gnäller mest över tider, upplever sin privatsituation som stressig osv. Det handlar alltid om förälderns behov, och sällan om barnets. För de allra flesta barn mår bra av att vara med sin mamma och pappa. Sen är förskolan superbra i många avseenden, och jag tycker att det är självklart att alla barn har rätt till den, men i lagom mängd.
Har man en stressig tillvaro hemma så kanske man som förälder ska se över vad man kan göra för att skapa en bättre situation. Förskolan kan inte vara lösningen på alla problem. Till syvende och sist måste man i alla fall ha ett fungerande familjeliv och en fungerande relation till sina barn.

Det här är MIN åsikt. Och jag vet att många där ute har en annan. Och jag kommer absolut inte att se ner på de som vill ha sina barn där 30 timmar om det nu blir så. Alla måste göra sina val. Men jag tycker att om man skaffar barn så borde man vilja umgås med dem också... Och jag njuter av att vara med mina. För även om de är bråkiga och jobbiga ibland så är tiden vi tillbringar tillsammans så dyrbar.

(Sen finns det dock en del fall där antingen föräldern eller barnet har behov av mer tid på förskolan av olika orsaker, och dessa fall har hittills alltid löst på ett smidigt sätt. )

Jaha

Så gick man runt här hemma och trodde att Ellen kanske höll på att bli sjuk.
Så verkar inte fallet, hon är pigg som en lärka.
Storebror däremot blev jättetrött vid lunchtid igår och bad om att få gå och sova en stund (viket INTE händer annars i hans värld). Sen ville han inte gå på innebandyn, som han verkligen gillar och resten av kvällen var han ganska seg.
Och nu på morgonen tog vi tempen, 38 grader... pluttisen!

Så det blir en hemmadag för honom tillsammans med pappan. Och jag ska försöka smita lite tidigar för att avlasta...
Tur i oturen att H har ett ganska flexibelt jobb för förtillfället är det körigt på mitt. Många inskolningar och en hel del möten ska hinnas med denna vecka.
Men sen är det semester...

Tillbaka till vardagen

Så var första arbetsdagen efter semestern avklarad!
Vilket faktiskt känns helt ok. Det är ganska skönt att komma in i vardagens rutiner igen.
Även om det naturligtvis är underbart skönt att vara ledig.
Kanske lättades starten upp av att jag vet att det bara är 6 veckor att jobba innan det blir 2 veckor semester till, i Spanien den gången.

Och eftersom resan närmar sig så har vi idag varit till polisen och skaffat nytt pass till Viktor.
På det förra var han typ 4 månder på kortet, så det var inte så himla likt längre (men underbart gulligt).
Fick då även förklaringen till varför byxorna verkar ha blivit så små. Han har ju växt 3 cm sedan i maj! 120 cm är han nu!

Vi hann vi även till Jysk (där en däckstol i teak inhandlades) och till Coop. Däremellan intogs middagen på Mc Donalds, till barnens stora förtjusning...

Privatliv?

Läste precis en diskussionstråd på Allt för föräldrar som handlade om en mamma som sett sin dotters förskollärare onykter på krogen. Hon funderade på hur hon nu skulle kunna känna förtroende för honom då han tog hand om hennes dotter på dagarna.
Inlägget slutade med en fundering om man får bete sig hur som helst på fritiden/offentligt då man arbetar som förskolärare.

Vad ska man säga?
Alla måste väl ha rätt till ett privatliv.
Jag har gått på högskolan och utbildat mig för att ta hand om barn och ungdomar. Jag har ett yrke där jag tar hand om det värdefullaste vi har. Jag är professionell.
Det är det jag arbetar med, precis som vissa jobbar på Ica och andra med datorer.

Men jag vill vara ledig på min fritid. Då är jag inte pedagog utan då är jag Anna.
Och vill jag så måste jag kunna gå ut och roa mig utan att fundera på att jag ev skulle kunna träffa en förälder. Eller?

Hur tänker ni?
Hur blir det med privatlivet när man har ett ganska offentligt jobb?

(Eller funderar ni på att byta banktjänsteman för att personen nog inte är pålitlig och kan ta hand om era huslån om han/hon är lite på lyset en lördag på kvarterskrogen?)

Språkliga problem

Tänk så mycket man läser på Internet. Hemsidor och bloggar fulla med text.
Och de allra flesta av oss förstår ju vad det står, eftersom vi kan det svenska språket.
Men ändå kanske vi inte läser samma saker.
För utan betoningar, miner och nyanser är språket svårt.
Det som betyder en sak för en kanske av en annan tolkas på ett helt annat sätt.
Det är problemet med skriftspråket, att prata med någon ansikte mot ansikte är mycket lättare.

När man ändå är inne på språket så tänker jag mycket på det på jobbet just nu.
Vi har en praktikant hos oss som håller på att lära sig svenska. Vi pratar mycket med henne och hon säger "Jaja" och ler. Och sen märker jag att hon inte har förstått ändå.
Och jag kan se mig själv när man är utomlands, jag säger ofta "Si si" och så hoppas man att de ska sluta prata med en... Sjukt egentligen för man lär sig ju ingenting på att låtsas. Men man slipper undan... för stunden i alla fall.

Mina barn och andras ungar...

På sista tiden har vi pratat mycket på jobbet om hur vi ska förhålla oss till barnen.
Ska vi vara mammor eller pedagoger?
Och vart går gränsen?
Tanken är ju att vi ska erbjuda det som hemmet kanske inte ger barnen (ex olika sorts material och aktiviteter). Att föräldrarna ska känna att det känns meningsfullt att lämna sitt barn till just oss, och att barnet inte bara är där för att de jobbar utan för att de faktiskt har ett utbyte av det också.

Så vart går då gränsen?
Hur mkt mamma ska jag vara på jobbet?
Svår fråga.
Jag tror att svaret ligger i att en bra pedagog är en ansvartagande, omsorgsfull och ömsint person som är lyhörd för barnens behov. Det är också viktigt med att vara tydlig och visa vart gränserna går. (Tex jobbar vi mkt just nu med att man inte förstör för varandra.)
Är man sådan så är man till viss del en mamma fast i pedagogrollen....
För självklart finns vi där för närhet, tröst och trygghet! Samtidigt som vi ordnar med skogsutflykter, målar med vattenfärg och ser till att det inte blir översvämning i vattenleken... :-)

Eller vad tror ni? Hur vill ni att en bra förskollärare ska vara? Är alltid intressant att höra andras synpunkter, speciellt eftersom detta är ett hett samtalsämne just nu.

Och sen får jag komma hem och vara mamma på riktigt till världens bästa barn, MINA!

Jobbstart!

För ett tag sedan funderade jag på hur mycket ångest jag skulle ha när det var dags att börja jobba. Nu kan jag svara - i stort sett ingen!
Känns jätteunderligt men så är det.
Det var himla kul att komma dit och träffa alla igen. Barnen var urmysiga och allt kändes faktiskt väldigt bra.
Det är otroligt skönt att komma tillbaka till ett jobb där man trivs så bra. Att veta att man har bra arbetskamrater gör mycket till.
Så min första dag gick snabbt och jag kände mig på strålande humör då jag cyklade hem igen.
Och att komma hem till mina älsklingar var lika underbart det, särskilt som H verkligen ansträngt sig och hade maten nästan klar *mycket förvånad*.