Genombrott

Idag dök det äntligen upp, det där magiska flowet i joggningen som alla pratar så varmt om. För en gång skull tänkte jag inte "faan vad jobbigt, shit vad jobbigt, usch vad jobbigt" utan snarare "titta vad vackert, oj vad mycket bilar, va är intervallet redan slut" osv...
Helt underbart. Nu förstår jag varför folk kan bli frälsa i löpning. Troligen hade det lite och göra med att jag idag tillät mig att ta det i min egen takt och inte gick ut för hårt vilket jag har en tendens att göra. (Tack Linda för peptalket i lördags, det hjälpte nog!)
Lite mera träning så att jag orkar längre bara, sen så. För nu fattar jag.

Idag blev det 4,2 km. På drygt 28 minuter. Helt ok för att vara mig och ett intervallpass där faktiskt drygt hälften består av rask gång. Och sen lite styrka hemma efteråt.

Dessutom doftar huset otroligt gott av Grumme Citronsåpa. Alla golv är moppade och vardagsrummet och uterummet är grundligt städade efter gårdagens sågorgie när vi satte in den nya altandörren. Men jäklar va bra det blev!

Så ni märker: LIFE IS GOOD!

Livets mirakel!

Idag fick barnen en liten syssling. Henriks kusin Anna och hennes man fick sitt första barn.
En liten dotter som visade sin punktlighet genom att dyka upp på den beräknade dagen.

Och jag blir alldeles varm och nästan gråtfärdig när jag tänker på den lycka de upplever nu. För det är nåt väldigt speciellt att bli förälder för första gången*. Att få hålla i det där lilla knytet som är en del av en själv. Det är en underbar känsla, som inte kan liknas vid något annat.

*Naturligtvis är varje barn ett stort mirakel, men den där första gången är speciell. Man har ju liksom ingen aning om alla de där känslorna som bara sköljer över en.

Här och nu

Ibland får jag nästan panik av att livet rullar i allt för snabb takt. Det är så mycket som ska göras, både på jobbet och hemma, så mycket aktiviteter, möten och annat. Och så ska man få plats med lite träning och andhämtning själv också. En omöjlig kombination känns det som.

Idag var en sådan dag. Fullt upp på jobbet, simskola, innebandyträning, fotbollsmatch för maken och så lite hemmajobb för mig. Kände mig alldeles slut på ork när jag reflekterade över att denna vecka innehåller en heldagskurs i schemaläggning, två föräldramöten, och ett styrelsemöte i den lokala sportföreningen (där maken är kassör). Och däremellan ska man hinna med allt annat, som tex Viktors simskola, matlagning, städning mm.

Livspussel tror jag minsann att det kallas.

MEN, jag vägrar att bli så trött redan på en måndag. Så jag myste extra länge med barnen vid läggdags och sedan tog jag mig tid att ringa en gammal god vän. Och vi pratade i närmare en timme. Och plötsligt kändes livet mycket lättare igen. Tänk att ett samtal kan få en att må så mycket bättre. Det är ju helt underbart att få prata med någon man tycker så mycket om men inte har hört av på länge!

Dessutom fick två andra goda vänner en liten dotter inatt och sådant får en ju alltid att bli på bra humör. Så stort GRATTIS Daniel och Caroline, tänk att ni har två underbara tjejer nu!

Privatliv?

Läste precis en diskussionstråd på Allt för föräldrar som handlade om en mamma som sett sin dotters förskollärare onykter på krogen. Hon funderade på hur hon nu skulle kunna känna förtroende för honom då han tog hand om hennes dotter på dagarna.
Inlägget slutade med en fundering om man får bete sig hur som helst på fritiden/offentligt då man arbetar som förskolärare.

Vad ska man säga?
Alla måste väl ha rätt till ett privatliv.
Jag har gått på högskolan och utbildat mig för att ta hand om barn och ungdomar. Jag har ett yrke där jag tar hand om det värdefullaste vi har. Jag är professionell.
Det är det jag arbetar med, precis som vissa jobbar på Ica och andra med datorer.

Men jag vill vara ledig på min fritid. Då är jag inte pedagog utan då är jag Anna.
Och vill jag så måste jag kunna gå ut och roa mig utan att fundera på att jag ev skulle kunna träffa en förälder. Eller?

Hur tänker ni?
Hur blir det med privatlivet när man har ett ganska offentligt jobb?

(Eller funderar ni på att byta banktjänsteman för att personen nog inte är pålitlig och kan ta hand om era huslån om han/hon är lite på lyset en lördag på kvarterskrogen?)