Skolavslutningsbilder

Här kommer en bildkavalkad från dagen:

8.15 var det samling i klassrummet.
Fröken Birgit fick en fin blomma av Viktor och Samuel.

Och killarna fick en kram av henne.

Sen var det skolavslutning på skolgården
tillsammans med alla andra årskurser.

Två glada killar som just fått sommarlov.


Fler glada ansikten...

Jordgubbstårta är ett måste på skolavslutningsdagen!

Kvällen tillbringades på Glashyttan tillsammans med
familjerna Ek och Lögdahl samt en massa andra pershagenbor.

Vicke och Ludde.

Ellen och Nathalie.

På väg hem med Brygg-båten.

Lättnad

För ett tag sen skrev jag om ett mail vi fått av rektorn på skolan. Nu har det kommit en dementi.

"För två veckor sedan informerade vi från skolan om att en bil hade stannat och frågat en elev om hon ville ha skjuts till skolan. Nu kan vi meddela att händelsen har fått en naturlig förklaring. Detta känns bra då sådana händelser alltid väcker oro. "

Skönt!

Obehagligt!

Idag kom det ett mail från rektorn på skolan här i vårt lilla samhälle.
Igår hade en flicka, på väg till skolan, stött på en bil med två män som stannat och försökt få hennes uppmärksamhet och även erbjudit henne lift till skolan. Som tur var så gick inte flickan på det, men hon hade varit rejält uppskakad när hon kom till skolan.
Skolan har polisanmält det som hände och polisen kommer att cirkulera i området med tanke på detta.

Detta känns så himla obehagligt. Viktor brukar ibland gå sista biten till skolan själv, men när man hör sånt här så känns det inte bra. Vi får börja gå 5 minuter tidigare istället så att jag och Ellen hinner följa honom ända fram.
Man vaknar verkligen till och eftersom det var en flicka i parallellklassen till Viktor så tror jag att han verkligen förstod allvaret och vi hade åter igen ett prat om att man aldrig får följa med främmande personer, hur trevliga och snälla de än må vara.

På det här viset tycker jag att det är otroligt jobbigt när barnen blir större. När de är små kan man skydda dem på ett helt annat sätt.

Och alla vi som bor här, vi får hjälpas åt att hålla ögonen öppna och reagera om vi ser främmande bilar som beter sig konstigt, framför allt i närheten av skolor och förskolor.

Hinner knappt med

Denna termin har Viktor verkligen haft en brant inlärningskurva. Från att knappt inte kunnat läsa alls när skolan började i augusti så ligger han nu i sin säng och läser i en Lasse Maja bok.

Förvisso ljudande och kanske inte med världens fart, men han läser ändå själv.

Och jag blir grymt imponerad!

Det är även helt underbart att se vilken ny värld som har öppnat sig nu när han kan läsa. Plötsligt hittar han nya ord överallt. Spännande...

Läxhjälp?

Viktor håller på med läsläxan och nu har vi fastnat på ordet i mitten ovan. Vad sjutton är det för något? Det är i allafall något med bokstaven M i, så långt kan vi lista ut eftersom det är det de jobbar med denna vecka.

Förslag som vi har hittills är Majs eller Måne... Men vi tycker inte att det är så himla likt nåt av det egentligen...

Andra bra förslag på vad det ska föreställa mottages tacksamt.

.

Uppdaterat liiite senare: Pappan i huset är övertygad om att det är en måne. Den unga sonen är inte lika säker, men säger att "vi chansar väl på det då".

Min underbara, ordningsamma lilla prins!

Idag har jag och Viktor varit på det första utvecklingssamtalet i skolan.
Och fröken Birgit sa det vi egentligen redan vet. Att vår prins är en glad, positiv och väldigt noggran kille. Empastisk och väldigt bra på att lyssna. Bra på matte och lite mindre bra på att läsa och skriva. Blyg inför stora grupper men väldigt talför och sprallig då han är trygg och känner sig hemma, tex med kompisarna på rasten.

Det behövs lite extra träning i språklig medvetenhet och det får han i en lite mindre grupp två gånger i veckan (vilket känns superbra att de sätter in det redan nu!). Och så behöver han lära sig att slarva. För en del saker tar lite för lång tid eftersom han är så himla noggran och petig med allt.

Dessutom så fick han mycket beröm för att han gör så fina siffror och bokstäver.

Och vi föräldrar fick beröm för hon tycker att hans läsning har utvecklats mkt de senaste veckorna och att vi gör ett bra jobb med läxorna :)

Min fina älskade son! Tycker inte att det är länge sedan du föddes och nu är du redan en stor skolkille. Kan man stoppa tiden nu? Kan tänka mig att ha en liten ettagluttare i ett par år till.

Dagens teknik...

... är ju bara för underbar ibland!

I måndags tog Viktor kort i skolan. Dagen efter fick man en lapp med inloggningsuppgifter där man skulle registrera sig för att få hem fotopaketet till påseende. Gick in igår kväll och anmälde mig och då kunde man plötsligt se både klasskortet och det enskilda kortet. Superkul att inte behöva vänta flera veckor innan man får se resultatet. Digitalfotograferingen är verkligen ett lyft. Snabbt och enkelt. Att de dessutom kan se direkt att de fått till ett bra kort är ju toppenbra. Tänk när man själv var liten, då fick man vänta i veckor på korten för att sedan upptäcka att man blundat eller gjort nån konstig min. Hopplöst.

Världens finaste Viktor!

Klassen, en ålderblandad 1-3:a med namnet Bryggan!

Nybörjare i skolan

Som ni ju vet så började Viktor första klass i måndags. Så nu är han en ettagluttare. På riktigt.

Och han verkar trivas utmärkt. Gillar fröken och har bra bänkkompisar. Och superklasskompisar med för den delen.

Den som tycker att allt detta är jobbigast är nog faktiskt jag. Inte nog med att min lilla kille faktiskt inte är nån liten kille utan en rätt stor sådan numera så är det ganska jobbigt att släppa kontrollen.

Från att ha haft kontakt med en vuxen vid morgonlämningen varje dag sedan han började på dagis vid 16 månaders ålder så ska jag helt plötsligt vänja mig vid att bara lämna honom utanför skolhuset. Stod kvar och väntade med honom i tisdags, men eftersom det knappt var några andra föräldrar där då så tyckte han att jag skulle gå. Så imorse sa vi bara hejdå och vinkade och han gick till sina kompisar och jag cyklade vidare till jobbet.... känns mysko, men det är väl bara att vänja sig.

Och på eftermiddagen hämtar jag ju på fritids. Och den personalen har inte jättekoll på vad som händer i skolan (eller nu ljög jag lite, för den ena fritidspedagogen har faktiskt en del tid i klassen oxå, men det är ju inte alltid hon är tillgänglig).

Men vad jag har hört av Viktor så verkar allt vara bra. Till och med toppen. Så jag får väl lita på det.

Fast jag kan tycka att oroliga mammor också behöver skolas in i skolvärlden...

Jaha, är det inte typiskt?

Imorgon är det upprop i skolan. Viktors riktiga skolstart. Ettan liksom.
Som han har väntat. Och vad händer då? Jo näsan börjar rinna och efter middagen hade han feber. Typiskt skulle man verkligen kunna säga i detta läge...

Nåväl, vi håller tummarna för att lillkillen mår bättre imorgon. Planen är att han och Henrik ska orka gå på uppropet i allafall. Så får vi se sen. Om han nu inte har allt för mycket feber förstås.

Jippi!

Nu har höstens klassindelning blivit klar. Viktors förskoleklass ska ju som bekant delas till två ålderblandade 1-3:or. De jobbar jättemycket ihop så oavsett hur indelningen hade blivit så hade det säkert fungerat.
Men idag blev jag så himla nöjd. Det blev precis så som vi hoppats. Viktor fick med sig Samuel, Hampus och Ludvig. Hans allra bästa kompisar.
Och det som kanske kändes ännu bättre var att en pojke som Viktor verkligen inte gillar kom i den andra gruppen. Känns grymt att tänka så, och Viktor brukar inte ha svårt för andra barn men här går det bara inte.

Så, idag känns det som om vi vann högvinsten.

Ettan i höst

Här i vårt lilla samhälle finns det två olika vägar i skolan. Dels åldershomogena klasser och dels 1-3 :or. Vi har funderat fram och tillbaka på vad vi tror är bäst och senast förra helgen i Leksand pratades det en hel del och jämfördes åsikter. Vi kom inte direkt fram till något klokt utan konstaterade mest att båda alternativen har för och nackdelar.

Idag så kom det ett brev från skolan där de meddelade att Delfinens förskoleklass (där Viktor går) kommer att gå i de åldersblandade klasserna till hösten.

Jag tror att jag är nöjd med detta. Eller? Nån som har erfarenhet av 1-3 :or?

Just nu känns det som att det viktiga för mig är att han får gå med sina tre bästa kompisar som finns där. Det tänker jag kräva. De killarna blev delade från resten av sina kompisar vid förskoleklass starten så nu får de banne mig se till att de får gå ihop.