- Mamma, jag vill inte sova i min säng. Jag vill sova hos er!
- Nä, det här är din säng. Här sover du.
- Men jag vill inte sova själv.
- Jo, det är ingen fara. Pappa och jag finns ju här nära om du vaknar.
- Men varför får du och pappa sova tillsammans? Jag vill också sova med er.
Shit vad jag känner mig taskig.
Klart att min 4,5 åring vill ha närhet, trygghet och gos.
Hur sjutton förklarar man att mamma och pappa får sova i samma rum, men att hon ska ligga i sin säng - i sitt rum - ensam.
Dock så är det så att om hon kommer över på natten så får hon ligga kvar. Då flyttar pappan över istället... Men det är skönt om hon i allafall somnar i sin säng... Och, det ska kanske tilläggas, hon sover oftast mycket bra. De här frågorna dyker upp ibland men annars så snurrar hon ett tag i sängen på kvällen och sover tills vi väcker henne på morgonen.
3 kommentarer:
Lilla gumman, man förstår ju henne! Kan ju inte verka logiskt att mammor och pappor får men inte barn.
Hälsa Ellen att Farfar gärna skulle vilja ha eget rum och säng att sova i. :)
Gör somvi när ni var små, ha en bäddad madrass på golvet precis bredvid er säng. Förklara för lilla fröken att hon får gärna komma men lägga sig tyst på madrassen... Då slipper ni bli väckta & hon får sova nära i alla fall. kram mamma
Skicka en kommentar