Lite bättre eller bara önskedröm?

Inatt har lillan sovit betydligt bättre. Vaknat ett par gånger och velat ha vatten men sen somnat om som en stock direkt. Och så har hon snarkat som en hel karl. Jösses, att det kan komma så mycket ljud ur en så liten människa...

Imorse stannande tempen på 37,6 men efter en stund uppe var det 38 igen. Efter lite alvedon nu så är hon ganska pigg och hoppet om att kunna ta med henne till Globen trots allt har tänds. Det är ju så jäkla typiskt att hon ska bli så här sjuk just nu. Hon har ju väntat på denna dag i 2,5 månad!

Ska stoppa ner henne i ett bad så får vi se hur statusen är sen.

Rapport från sjukträsket

Natten var inte rolig. Unga fröken grät. Och grät. Och grät.
Hon hade så ont i hela kroppen och framförallt i munnen och halsen. Det är inte lätt att förstå att man måste ta medicin som är äcklig när man är liten och ledsen. Åhh, vad jag önskade att jag kunde ta hennes smärta just då. Det är otroligt hemskt att se sina barn må så dåligt.

Idag är läget rätt så oförändrat. Feber och ont i kroppen. Men vid gott mod. Spelar bilspel på pappans telefon och äter lite lite fredagschips just nu. Känns bra att hon orkar det i allafall.

Mamma...

... vet du att grisens RUMPA är våran julskinka!!!

Sen skrattade unga fröken så hon höll på att ramla av toastolen.

Lucia

Vår Luciadag började tidigt. Redan vid 04-snåret dök Ellen upp och frågade:
- Mamma, är det Sankta Lucia nu?
Sen sov hon förhoppningsvis en stund till (men jag är inte säker...) och vid 5.30 kom hon och ställde samma fråga igen.
Så nu är vi liiite sega om man säger så. Men fina luciatåg har jag avnjutit i allafall. De är ju så otroligt fina de små liven. Klädda som små michelingubbar med ytterkläder under lucia och tomtedräkter. Och så glada och duktiga när de sjunger. Tror inte det finns någon som kan gå oberörd från ett luciafirande. Man blir lycklig ända in i själen (och lite blöt i ögat).

Krassligt

Lilla fröken är sjuk. Inte feber eller så, men rätt mycket hosta vilket är väl så jobbigt.

Igår fick hon mysa hemma med pappan (eftersom jag var på jobbet 7.30 och kom hem kl. 22) och inatt sov hon som en kratta. Så idag har hon och jag bara tagit det lugnt här hemma. Kikat på korta filmsnuttar från när hon var liten, bäddat rent i sängarna, hämtat brorsan från skolan och bakat chokladmuffins.

Och kvällen lär fortsätta i samma lugna anda. Vi kan ju inte knatteskutta med den här hostan så det blir till att hänga i soffan istället. Vilket passar den här trötta mamman bra idag...
Det har varit mycket att fundera på ett tag och nu när jag börjar få rätsida på allt så slår tröttheten till som ett brev på posten. Men det är väl så det är...

Vad tror ni?

Kan denna outfit vara något för fröken E i vinter?
Orange jacka från Gneis och ärvda röda popbrallor från storebrorsan.

Irriterad!

Har anmält Ellen till en gympa som ska starta här i Pershagen, Knatteskutt.
Hon hamnade i en bra grupp med många av sina kompisar - och OM man INTE var nöjd så skulle man höra av sig. Nu måste ju någon ha varit missnöjd eftersom grupperna är omgjorda och Ellen är flyttad till en annan grupp. Själv, medan alla kompisar går kvar i den andra.

Jäkla skit - säger jag! Det kommer aldrig att funka och det gör mig grymt irriterad. Så irriterad så att ledaren fick ett lite beskt men bestämt mail idag. Jag vill att hon får byta tillbaka. Eller inte vill - kräver!
Och därmed basta. Annars hittar vi nog på nån annan aktivitet...

Uppdaterad:
Hej å hå! Det lönar sig att klaga ;-)
Nu är hon tillbaka i samma grupp igen. Och med tanke på att svaret hänvisade till ett dåligt gruppindelningsdatasystem så kanske de borde skaffa ett nytt sånt... Eller fundera igenom grupperna ordentligt innan de lägger ut dem från början....

Hur som helst, nu är vi glada igen här hemma :-)

Blickar tillbaka

För exakt fem år sedan var jag rätt ledsen och deppig.
Jag hade gått 9 dagar över tiden och kände mig trött, klumpig och ful. Dessutom kändes det som att bebisen i min mage skulle stanna där inne för alltid. Men så natten till den 10 augusti, närmare bestämt kl 02.25, vaknade jag av en värk och klockan 05.48 föddes Ellen.

Imorgon bitti fyller alltså min älskade flicka 5 år! FEM ÅR! Hur gick det till?
Det är bara att inse att jag inte har några SMÅbarn längre...

Dags att sova så vi orkar fira imorgon!

Kvällens Ellenfundering

Ellen: Mamma hur är det att vara död?
Mamman: Hur då menar du?
E: Men vad gör man när man är död?
M: Man gör ingenting, man finns inte längre.
E: Men mamma, då vill inte jag dö!
M: Det vill inte jag heller att du ska göra. Vi får hoppas att det är jättelänge kvar och att du inte dör förrän du är riktigt gammal.

Inte ett lätt ämne det där med döden. I höstas när Henriks mormor bort så funderade Ellen en hel del på hur man såg ut när man var död men sedan dess har det varit ganska lungt med dessa tunga frågor.
Jag tycker att det är svårt att veta vad jag ska svara ibland. Jag vill vara ärlig och inte försköna något men samtidigt vill jag inte att hon ska vara rädd för döden.

- Mamma, jag vill inte sova i min säng. Jag vill sova hos er!
- Nä, det här är din säng. Här sover du.
- Men jag vill inte sova själv.
- Jo, det är ingen fara. Pappa och jag finns ju här nära om du vaknar.
- Men varför får du och pappa sova tillsammans? Jag vill också sova med er.

Shit vad jag känner mig taskig.
Klart att min 4,5 åring vill ha närhet, trygghet och gos.
Hur sjutton förklarar man att mamma och pappa får sova i samma rum, men att hon ska ligga i sin säng - i sitt rum - ensam.

Dock så är det så att om hon kommer över på natten så får hon ligga kvar. Då flyttar pappan över istället... Men det är skönt om hon i allafall somnar i sin säng... Och, det ska kanske tilläggas, hon sover oftast mycket bra. De här frågorna dyker upp ibland men annars så snurrar hon ett tag i sängen på kvällen och sover tills vi väcker henne på morgonen.

Inte som planerat

Idag skulle vi först ha gympat och sedan skulle vi ha gått till Hanna på lite kalas.
Men så blev det inte. Ellen har feber och är hängig och trött, så vi blev kvar här hemma istället.
Försöker göra det bästa av situationen med en liten tjej som har ont i hela kroppen och inte rikigt vet vad hon vill. Skruttan!

Castors kaka och lite statusuppdatering

Här hemma är det segt. Viktor har fortfarande feber men verkar ändå må liiiite bättre idag. Och termometern stannar på "bara" ca 38. Och som om det inte räckte med en sjukling så är Ellen förkyld och lite smågnällig.

Så trots det strålande, töande vintervädret så stannar vi inne och myser idag. Pappa packar inför sitt kommande skidäventyr och vi sjunger singstar, tittar på film och...

... bakar en god sockerkaka!
Ellen fick boken "Castor bakar" i present i somras och hon älskar att baka just den kakan. Och så ska vi låtsas att hon är Frippe och jag är Castor :)

Längst bak finns receptet.
Det kommer man till när man har läst hela boken, för det går inte att
fuska och hoppa dit direkt. Då blir unga fröken lite tjurig...

Mäta upp och hälla i...

... vispa

... slicka skålen

Medan kakan gräddas hinner man kramas lite!

Nu är den färdig!
Nu väntar vi bara på farmor och farfar som ska komma på fika!

Kaos

Har precis städat lilltrollets rum.
Hur har en tornado kunnat dra fram där inne utan att vi andra märkt nåt? Allt, precis allt var framtaget. Barbies, spel, halsband, pluppar, dockor mm i en enda salig röra.

Men nu så är det ordning och reda. Och dammsuget. Lika bra att passa på innan golvet ockuperas av leksaker igen.
Lilla fröken har nu lovat att bara leka med en sak åt gången och sen lägga tillbaka det. Tror ni på det? Själv är jag är tveksam...

Kan det vara så...

... att vitpepparkorn faktiskt hjälper mot Vinterkräksjukan?

Hoppet börjar i allafall tändas här hemma. Det har nu gått lite mer än 31 timmar sedan Ellen kräktes sist och än så länge har ingen annan insjuknat.

Håll nu tummarna att det fortsätter så! Det vore så underbart skönt om vi andra kunde få slippa!

Julvecka

Jag som har massor att göra på jobbet och sjuka kollegor konstaterar att barnen, som vanligt, valt ett dåligt tillfälle att vara sjuka. Men tokförkylda är de. Och eftersom vi vill att de ska pigga på sig till julen så är det nog bara att vara hemma. På ett eller annat sätt.

Tänk om man kunde klona sig för en dag eller två bara. Vad mycket lättare livet skulle vara då.
Så hann man både snyta näsor, torka ögon och ge hostmedicin samtidigt som man skulle hinna beta undan allt på jobbet. Vilken dröm... ;)

Förminskad skara...

... var det på gympan idag.
Bara TRE barn av sjutton. Märks att det är snart är jul och att folk har annat för sig i december än att stressa på gympa.
Men Ellen, Klara och Alvin var nöjda. De lekte med ballonger och gjorde hinderbana tillsammans med två ledare och oss föräldrar.

Tyvärr slutar Malin, som varit ledare i höst, men hela gruppen har blivit uppflyttad till en tidigare tid på söndagar. Faktiskt en bättre tid enligt mig.
11.30 istället för 14.30, då finns det en chans att hinna nåt annat på söndageftermiddagen oxå...

K som i Kär Kusin!

Förra året gick Ellen och Wilma på varsin avdelning på förskolan. Och trots att dessa avdelningar hade öppna dörrar mellan sig så lekte de i stort sett aldrig där. Personalen sa att "om man inte visste att de var kusiner så skulle man aldrig ana det...".

Efter sommaren var det dags att byta till storbarnsavdelningen. Och helt plötsligt blev de som bästa kompisar. De leker i stort sett alltid på förskolan. Antingen själva eller med några andra barn.

Känns tryggt att de har varandra. Och att de är nästan som systrar är ju inte så konstigt med tanke på att de faktiskt är uppvuxna ihop.
Ska bli spännande att se hur det blir när de blir större. Om de kommer att fortsätta att vara varandras stöd eller om de kommer att tröttna på varandra.

Skruttan!

Hämtade Ellen vid halv tre idag. Precis innan mellis. Hon var sur redan på förskolan och inte blev det bättre. Men låg blodsockernivå ger hög gnällnivå hos Ellen, så jag tyckte mest att hon skulle skärpa till sig på vägen hem.
Så kom vi hem och hon ville ha gröt (första varningstecknet, äts typ bara när hon är sjuk) och innan den ens var klar ville hon gå till soffan och sova (hmmm, här började varningsklockorna att ringa...)
Och så fick jag för mig att ta tempen, bara utifall att, och vad visade den? Jo naturligtvis en massa feber!
Närmare bestämt 38,6 grader. Stackars lilla gosan.

Måste jag säga att jag kände mig som världens sämsta mamma som inte insåg att gnället faktiskt berodde på att hon inte mådde bra...

Dagens händelse

... åtminstone för Viktor var att få åka med Gerard Dubois i hans coola Alfa Romeo.

En lång sväng genom Benalmadena och hamnen och sedan genom Torremolinos centrum hann de med innan de mötte upp pappan och Ann-Britt vid en däckfirma vid Plaza Mayor.

På däckfirman gick det dock inte riktigt som tänkt så vi åker fortfarande omkring med ett däck som pyser ut lite luft... men det får vi ordna en annan dag.

Här kommer i alla fall några bilder på vrålåket. Och på en mycket nöjd kille i passagerarsätet!

Under tiden som killarna var iväg så tillbringade jag och Ellen några timmar vid poolen. Det är så himla kul att bara umgås med ett barn i taget ibland. Så mycket tankar och funderingar som kommer fram när man verkligen hinner prata med varandra utan att bli avbrutna och distraherade av annat.

Slut

Hittills har denna vecka varit ganska intensiv på jobbet. Arbetslagslearmöte i måndags, kurs på Reggio Emilia Institutet igår och idag avdelningsreflektion, höstfest och sen ett spontant möte med chefen om mina "nya" arbetsuppgifter. Med andra ord, mycket att ta in och mycket att tänka på.

Och jag som har så svårt att koppla av och koppla bort sover ju som en kratta när det är mycket runt omkring mig. Så ikväll har jag tagit ett långt, skönt och avkopplande bad. Nu blir det en kopp the i väntan på maken som kommer hem från grannlandet i väst snart. Sen ska jag försöka få en god natts sömn. Och njuta av att det faktiskt är fredag för mig imorgon. Jobbfredag alltså, för på den riktiga fredagen är jag LEDIG! Det ni! Var fjärde fredag ska jag och Ellen bara njuta och ha det bra. Och hämta Viktor så fort skolan slutar så vi kan hitta på nåt skoj. Det mina vänner känns som livskvalité.