Idag för ett år sedan...

... hade jag bf.
Både enligt sista mens och enligt ultraljudet.
Men inte brydde sig väl bebisen om det.
För den trivdes alldeles för bra och passade på att gotta sig därinne i 10 dagar till innan den ville komma ut och hälsa på sin familj.
Envis och busig redan då med andra ord!

Min son - sjörövaren!

Tänk att allt går så mycket i perioder.

Och att barn kan bli närmast fixerade vid olika saker. Alldeles nyss var det Blixten McQueen och alla hans kompisar ur filmen "Cars". Nu har det vänt och allt som har med sjörövare och döskallar att göra är så spännande och framför allt FINT!

Så en sjörövarflagga har inhandlats till segelbåten och igår var vi på HM där han förälskade sig i ett par svarta tygskor med vita döskallar på. Efter lite kompromisser (jag tyckte inte att vi behövde flera skor) så blev det två par strumpor med döskallar istället.

Så idag leker han sjörövare här hemma, för man blir en sån när man har såna strumpor - det är ju självklart!

Grrrr!

Vad är det med karlar och diskmaskiner?

Ska det vara så himla svårt att ställa in tallriken eller muggen eller vad det nu rör sig om?

Det kanske tar 10 sekunder extra...

Istället för att jag ska hitta den på bänken och bli irriterad.

I vanliga fall brukar jag strunta i att plocka ner dem, men nu kommer det ju en miljon blomflugor direkt när saker står framma...

Jag blir tokig! Grrrr!

Sovrutiner!?!

Ellen har ganska länge nu vaknat vid ca 7 och sedan somnat vid ca 19.30 på kvällen. Däremellan har hon hunnit med 2 sovpass. Nu på senare tid så har dock eftermiddagsluren blivit senare och senare vilket ju stör kvällens sömn och nattning (vilken numera kan ta upp emot 2 timmar *pust*).
Så vi bestämde oss för att testa om det kanske skulle fungera bättre med bara en tupplur mitt på dagen istället. Så igår hölls hon vaken tills efter lunch. Och det var inte så lätt, hon somnade nästan sittandes i barnstolen medans jag snabbt svängde ihop en lunch. Och sen sov hon i nästan 3 timmar och somnade sedan utan problem vid 19.30 på kvällen. Skönt tänkte vi, detta kanske kan funka!

Imorse vaknade hon vid 6.30, utsövd och pigg som en lärka. Men redan vid frukostbordet började hon se trött ut och vid 9 somnade hon i sängen. Så nu får vi väl se hur det går idag, men 2 sovpass funkar ju när det första kommer så här tidigt.

Jobbigt när rutinerna ändras. Och det värsta är att om hon bara ska sova en gång om dagen så kan vi inte göra nåt annat än vara hemma på fm för i bilen somnar hon direkt.
Jaja, hur det blir återstår att se!

Längtar så...

... efter min älskade lilla plutt. I lördags valde han att följa med mormor & Leif samt farmor & farfar ut på sjön. Har pratat med honom i telefonen och han trivs som fisken i vattnet. Meningen var att vi skulle ha hämtat upp honom idag men det blev uppskjutet till imorgon.
Så nu suger det i mammatarmen och jag längtar efter att få krama och pussa honom. Tror dock inte att han längtar lika mycket, fast det gör ju inget - för det betyder ju att han har det bra. Och kan det bli bättre - full uppmärksamhet från fyra personer som älskar honom!

Undrar...

...hur det kommer sig att nästan alla Ellens nappar är rosa eller röda?
Har inte tänkt så mycket på det förut men när jag kokade dem idag så blev det så tydligt när de låg där på handduken och torkade.

Tänk...

... om tre veckor fyller Ellen ett år! Så här års förra året hade jag 11 dagar kvar tilll bf. Gick med andra ord redan och väntade lite smått. Viktor föddes ju två dagar innan beräkningarna så vi trodde ju att även denna bebis skulle komma i tid, eller kanske rent av ännu tidigare.

Men så blev det inte utan vi fick vänta och vänta. Tio dagar över tiden tittade bebisen äntligen ut. Och det var värt all väntan! För det var ju vår älskade Ellen som kom!
Och nu är hon snart ett år! En underbar liten tjej som far runt här hemma som ett yrväder. Går inte ännu, men tar sig fram snabbt på knäna. Busar och stökar så man borde bli arg men då ler hon med hela ansiktet och smälter våra hjärtan helt och hållet.
Vår älskade dotter och lillasyster. Den bästa som finns!

Dagen A närmar sig...

A som i att Arbeta. På riktigt. På jobbet.
Den 13 augusti är det dags, dvs nu är det bara ca 3,5 vecka kvar. Vart tog detta år vägen?
Nu är det snart Henriks tur att vara hemma med barnen i ett halvår. Och min tur att trampa iväg till jobbet varje dag.

Alla frågar hur det känns. Vad ska man svara?
Det känns spännande, utmanande och kul samtidigt som det känns sorgligt, trist och jobbigt.
Det ska bli jätteroligt att lära känna alla nya barn och föräldrar, att planera och genomföra terminen, att få starta upp nya projekt och att jobba hårt på att alla ska ha det så bra som möjligt.
Men samtidigt - jag tycker om att vara hemma. Och framförallt innebär detta nog slutet för en epok av mitt liv, den hemma med liten bebis. För min bebis är snart ingen bebis längre. Hon fyller snart 1 år och börjar bli en liten tjej med stor egen vilja och humör. Och nu är det pappa som ska tackla det ett tag framöver. Innan det i januari är dags för henne att börja på förskolan.

Så känslorna är delade. Det är liksom både och.
Men jag måste i allafall säga att det känns mycket skönt att H är hemma under hösten så att jag kan koncentrera mig på att komma in i jobbet igen och samtidigt veta att de andra har det bra där hemma!

Sommar?

Nej, snarare höst!
Eller också är det som Thomas Ledin sjunger att det "mesta regnar bort".
För här hos oss vräker regnet ner. Och har gjort så hela dagen.
Jag och Viktor tittar på film och Henrik och Ellen tar sig en tupplur där uppe...

Vill att det ska lätta lite nu så vi kanske kan ta en liten promenad eller nåt. Vore skönt att komma ut!

Smultron...

... finns det något bättre på sommaren än smultron?

Helt plötsligt så ser man något rött som lyser upp i gräset,

något som smakar alldeles ljuvligt!

Då är det verkligen sommar! Underbart!

~

På vår tomt har vi ett par smultronställen och

denna sommar har de gett mycket skörd.

Det blir nästan ett smultornstrå om dagen.

För självklart ska de träs upp på ett grässtrå,

och sen sätter vi oss på trappen och bara njuter.