Vad vore livet utan vänner?

Förmodligen ganska tråkigt.

För det är sant som man brukar säga, att vänner är en familj man själv väljer. För visst är det härligt att få umgås med människor som vet det mesta om en. Som tycker om en för den man är och som man kan både skratta och gråta med. Att kunna tala om allvarliga tunga saker eller bara fnissa åt ett löjligt skämt. Underbart och befriande vilket som.

Vi har en hel del vänner. Vissa vi umgås ofta med och en del som vi träffar mer sällan men som ändå betyder mycket för oss.
Några som vi känt länge och vissa som vi ganska nyligen börjat umgås med, men som ända redan känns som en naturlig del av vår umgängeskrets. Sådana som vi tagit upp kontakten med igen och såna som man nästan aldrig träffar men som ändå känns så nära och kära när man väl ses.

I helgen har vi haft turen att få umgås med några av de närmaste.
Fredagskvällen spenderades hos grannarna. Våra fina härliga grannar som vi umgås allt mer med. Alltid lättsamt och mycket trevligt.
Och på lördagen var vi hemma hos bästa familjen S. Våra underbara käraste vänner som vi tycker så mycket om. Ni är de som känner oss allra bäst, helt klart. Både vi och barnen uppskattar er och ert sällskap så himla mycket. Bara så ni vet!