torsdag 4 september 2008

Höstmörker

Vad är det med mörkret som skrämmer mig när jag är ensam?
Det är ju egentligen ingen skillnad mot när H är här.
Men ändå känns det mycket värre.

Så Viktor får hålla mig sällskap i stora sängen. Det känns det mysigt och bra.
Och den läskiga deckaren får vila ikväll.

Sov gott! Det ska jag försöka göra.

_______

En liten morgonrapport:
Jag har faktiskt sovit ganska gott. Vaknade ett par gånger och var irriterad på lampan som jag lämnat tänd i hallen, så vid 3 var jag uppe och släckte. Sen sov vi till 7.30 då min stora goskille väckte mig. Strax därefter hörde vi att lillasyster oxå var vaken så då var det bara att gå upp...

2 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Jag tycker också det är otäckt och ibland när Peter är borta brukar jag sova med lampan tänd. Eller det brukar funka bra att somna men sedan om jag vaknar mitt i natten så kan jag endast somna om med tänd lampan. Fast ibland är det tvärtom :)

Anonym sa...

Ja hu!!! Och sen när det börjar ljusna så är rädslan helt borta och så kan man nästan inte förstå vad som var så ruggigt!