Nybörjare i skolan

Som ni ju vet så började Viktor första klass i måndags. Så nu är han en ettagluttare. På riktigt.

Och han verkar trivas utmärkt. Gillar fröken och har bra bänkkompisar. Och superklasskompisar med för den delen.

Den som tycker att allt detta är jobbigast är nog faktiskt jag. Inte nog med att min lilla kille faktiskt inte är nån liten kille utan en rätt stor sådan numera så är det ganska jobbigt att släppa kontrollen.

Från att ha haft kontakt med en vuxen vid morgonlämningen varje dag sedan han började på dagis vid 16 månaders ålder så ska jag helt plötsligt vänja mig vid att bara lämna honom utanför skolhuset. Stod kvar och väntade med honom i tisdags, men eftersom det knappt var några andra föräldrar där då så tyckte han att jag skulle gå. Så imorse sa vi bara hejdå och vinkade och han gick till sina kompisar och jag cyklade vidare till jobbet.... känns mysko, men det är väl bara att vänja sig.

Och på eftermiddagen hämtar jag ju på fritids. Och den personalen har inte jättekoll på vad som händer i skolan (eller nu ljög jag lite, för den ena fritidspedagogen har faktiskt en del tid i klassen oxå, men det är ju inte alltid hon är tillgänglig).

Men vad jag har hört av Viktor så verkar allt vara bra. Till och med toppen. Så jag får väl lita på det.

Fast jag kan tycka att oroliga mammor också behöver skolas in i skolvärlden...