Idag dök det äntligen upp, det där magiska flowet i joggningen som alla pratar så varmt om. För en gång skull tänkte jag inte "faan vad jobbigt, shit vad jobbigt, usch vad jobbigt" utan snarare "titta vad vackert, oj vad mycket bilar, va är intervallet redan slut" osv...
Helt underbart. Nu förstår jag varför folk kan bli frälsa i löpning. Troligen hade det lite och göra med att jag idag tillät mig att ta det i min egen takt och inte gick ut för hårt vilket jag har en tendens att göra. (Tack Linda för peptalket i lördags, det hjälpte nog!)
Lite mera träning så att jag orkar längre bara, sen så. För nu fattar jag.
Idag blev det 4,2 km. På drygt 28 minuter. Helt ok för att vara mig och ett intervallpass där faktiskt drygt hälften består av rask gång. Och sen lite styrka hemma efteråt.
Dessutom doftar huset otroligt gott av Grumme Citronsåpa. Alla golv är moppade och vardagsrummet och uterummet är grundligt städade efter gårdagens sågorgie när vi satte in den nya altandörren. Men jäklar va bra det blev!
Så ni märker: LIFE IS GOOD!
4 kommentarer:
Vad duktig du är! Både Elin & du har verkligen lyckats, bara jag som är seg & släpar efter....dvs inte börjat än, men har skrivit ut programmet & tänker att snart. Men när jag kommer hem som idag kl 19.00 är ambitionen liksom försvunnen.... Får försöka komma igångn på semestern! kram Mamma
ps ska ni inte slå till på Tjejmilen?
Heeeeeejjja Anna!!!!!
//Thomas
Duktig du är! Go go!
Vilken energi! Jag är imponerad, kram Therese
Skicka en kommentar