Men så finns det ett MEN. Nämligen att om man inte så intresserad och inte är en starkt lysande stjärna så är det svårt att bli accepterad på riktigt. Det är en otrolig satsning redan från unga åldrar och alla förväntas vilja bli världsstjärnor. Att man bara vill sporta och ha kul finns inte riktigt på kartan.
Viktor har testat fotboll, simning och innebandy med varierade resultat. Han tycker inte att det är tillräckligt kul för att kämpa. Men så fick han för några år sedan upp ögonen för mountainbikecykling och då ändrades allt. Glimten tändes och det fanns en längtan till träningarna. Och nu har samma sak hänt med pingis och orientering. Underbart att se!
Jag får nog bara acceptera att han inte är en lagspelare utan mer av en ensampresterare. Och bara för att man tävlar individuellt så innebär ju det inte att samhörighet saknas... Både cykelklubben och orienteringsklubben har en fantastisk laganda!
1 kommentar:
Heja Viktor, du är bäst!
Kram Mormor
Skicka en kommentar