Min underbara, ordningsamma lilla prins!

Idag har jag och Viktor varit på det första utvecklingssamtalet i skolan.
Och fröken Birgit sa det vi egentligen redan vet. Att vår prins är en glad, positiv och väldigt noggran kille. Empastisk och väldigt bra på att lyssna. Bra på matte och lite mindre bra på att läsa och skriva. Blyg inför stora grupper men väldigt talför och sprallig då han är trygg och känner sig hemma, tex med kompisarna på rasten.

Det behövs lite extra träning i språklig medvetenhet och det får han i en lite mindre grupp två gånger i veckan (vilket känns superbra att de sätter in det redan nu!). Och så behöver han lära sig att slarva. För en del saker tar lite för lång tid eftersom han är så himla noggran och petig med allt.

Dessutom så fick han mycket beröm för att han gör så fina siffror och bokstäver.

Och vi föräldrar fick beröm för hon tycker att hans läsning har utvecklats mkt de senaste veckorna och att vi gör ett bra jobb med läxorna :)

Min fina älskade son! Tycker inte att det är länge sedan du föddes och nu är du redan en stor skolkille. Kan man stoppa tiden nu? Kan tänka mig att ha en liten ettagluttare i ett par år till.

4 oktober...

... är ju KANEL BULLENS dag!

Och precis som barnen önskat så bakade vi en sats bullar när vi kom hem.

Lite jobbigt bara att det skulle krocka med min nystart av nyttigt levene. Så jag bestämde mig för att unna mig EN. Och efter den kände jag mig nöjd. Kändes bra!

Men nu får resten av familjen äta upp resten av bullarna. Eller rättare sagt, de får ligga i frysen och vänta på fikafrämmande. För jag ska INTE ha några, måste dämpa mitt sockerbehov nu.

Skogens guld

Igår var det en aldeles underbar höstdag. Vi började med att åka iväg hela familjen till Viktors fotbollsavslutning. Där var det föräldramatch, korvgrillning, lotteri och superuppskattade presenter till tränarna (t-shirts med texten "Världens bästa tränare, PSK:s pojklag 03").
Eftersom det bara var ca 5 grader när vi åkte hemifrån vid 9.15 så hade alla klätt på sig ordentligt, men i solen på fotbollsplanen var det superskönt väder och många tog av sig och hade bara t-shirt medan de spelade match.
Dessutom kom farmor och farfar och kikade vilket gladde båda barnen.

Efter lunch bestämde vi oss för en runda i svampskogen. Och vad passar bättre än att kombinera detta med en sista sväng för säsongen med lilla motorbåten. Så vi packade lite fika och gav oss iväg. Åkte över till en strand på Hallsidan, där vi brukar bada på somrarna. Därifrån gick vi sedan rakt upp i skogen. Först hittade vi ingenting men så plötsligt...

... fanns de där. Skogens guld.
Gula underbara kantareller.

Barnen tycker mycket om att vara ute i naturen och
letade glatt efter svampar. Ellen ville dock inte plocka dem...

Fika stund. Kaffe, the, festis och lite kex.
Smakar underbart när man sitter på en stubbe i den tysta skogen.

Vår lilla skogsmulle!

Härliga STORA höstkantareller.

På väg hem igen. Det var verkligen en underbar höstdag.

Unga kapten Löfgren.

Skörden.

Det RIKTIGA guldet!

Höst

Nu är det bara att inse, sommaren är slut. Och hösten är här.

Vilket känns sorgligt för jag gillar värmen men ändå härligt för finns det någon vackrare årstid? Alla färger, frost, dimma och härlig frisk lite kylig luft.

Hösten innebär också härliga gosiga halsdukar, tända ljus och rosiga kinder. Måste bara leta fram mitt fårskinnsöverdrag till cykelsadeln så jag slipper frysa om rumpan på morgonen.

Sömnigt...

Det är fler än mamman som är trötta. Lilla gosan.

Det närmar sig...

Om 4 veckor har vi förhoppningsvis landat i Spanien.
Känns skönt att tänka på när höstvindarna viner utanför fönstret och regnet hänger i luften.
Nästan två och en halv veckas sol och bad och semester. Najs!

Sanna ord...

Det Soran Ismail säger är troligen ganska rätt tänkt.
Synd bara att ingen kom på det innan valet. Då kanske vi inte hade varit där vi är nu...

Och frågan nu, när Sverige demokraterna tyvärr har kommit in i riksdagen, måste väl vara hur vi ska klara detta på bästa sätt. Det tjänar liksom ingenting till att älta om och om igen hur de lyckades och varför. Nu är de där och det är den situationen som måste hanteras. Tyvärr.

Här och nu

Ibland får jag nästan panik av att livet rullar i allt för snabb takt. Det är så mycket som ska göras, både på jobbet och hemma, så mycket aktiviteter, möten och annat. Och så ska man få plats med lite träning och andhämtning själv också. En omöjlig kombination känns det som.

Idag var en sådan dag. Fullt upp på jobbet, simskola, innebandyträning, fotbollsmatch för maken och så lite hemmajobb för mig. Kände mig alldeles slut på ork när jag reflekterade över att denna vecka innehåller en heldagskurs i schemaläggning, två föräldramöten, och ett styrelsemöte i den lokala sportföreningen (där maken är kassör). Och däremellan ska man hinna med allt annat, som tex Viktors simskola, matlagning, städning mm.

Livspussel tror jag minsann att det kallas.

MEN, jag vägrar att bli så trött redan på en måndag. Så jag myste extra länge med barnen vid läggdags och sedan tog jag mig tid att ringa en gammal god vän. Och vi pratade i närmare en timme. Och plötsligt kändes livet mycket lättare igen. Tänk att ett samtal kan få en att må så mycket bättre. Det är ju helt underbart att få prata med någon man tycker så mycket om men inte har hört av på länge!

Dessutom fick två andra goda vänner en liten dotter inatt och sådant får en ju alltid att bli på bra humör. Så stort GRATTIS Daniel och Caroline, tänk att ni har två underbara tjejer nu!

Måndag...

... Innebär simning för lilla fröken. För mig och Viktor innebär det en liten stund av mamma - son prat medan vi väntar. Mysigt att verkligen ha tid att gå igenom vad som hänt under dagen. Och tur för när simskolan är slut för idag fortsätter livet i 180 med stress, middag och innebandy träning. Thats life.

Slut

Hittills har denna vecka varit ganska intensiv på jobbet. Arbetslagslearmöte i måndags, kurs på Reggio Emilia Institutet igår och idag avdelningsreflektion, höstfest och sen ett spontant möte med chefen om mina "nya" arbetsuppgifter. Med andra ord, mycket att ta in och mycket att tänka på.

Och jag som har så svårt att koppla av och koppla bort sover ju som en kratta när det är mycket runt omkring mig. Så ikväll har jag tagit ett långt, skönt och avkopplande bad. Nu blir det en kopp the i väntan på maken som kommer hem från grannlandet i väst snart. Sen ska jag försöka få en god natts sömn. Och njuta av att det faktiskt är fredag för mig imorgon. Jobbfredag alltså, för på den riktiga fredagen är jag LEDIG! Det ni! Var fjärde fredag ska jag och Ellen bara njuta och ha det bra. Och hämta Viktor så fort skolan slutar så vi kan hitta på nåt skoj. Det mina vänner känns som livskvalité.