söndag 6 juli 2008

Obehag

I fredags kväll blev en 16-årig flicka knivskuren till döds här i vår stad.
Av en psykiskt sjuk man som hon aldrig förr träffat. Hon var på fel plats vid fel tidpunkt och blev hans offer. Mannen har erkänt och får nu förhoppningsvis hjälp.

Detta gör mig så rädd.
Vart är vårt samhälle på väg?
Varför finns inte resurerna att fånga upp dessa människor innan de begår sådana vansinnesdåd. Mannen är ju sjuk och borde ha all rätt att få hjälp - innan något sånt här händer.
Det gör mig också vansinnigt rädd för min egen, min familj, min släkt och alla mina vänner skull.
Tänk om det är någon av oss nästa gång. Som råkar vara på fel plats.
Det går ju inte att skydda sig längre.
Det räcker inte med att inte gå ut ensam på ödsliga stigar i mörker. Eller att inte blanda sig i bråk och annat.
Det kan hända när som helst, vart som helst.

6 kommentarer:

Anna, Fair and True sa...

Det man får tänka på i sådana där fall är att sådant alltid hänt. Det har inte blivit mycket vanligare (även om iofs en del förändringar i psykvården inte varit särskilt positiva). De flesta brott mot kvinnor sker fortfarande i hemmet eller av någon de känner och för män är det också i andra slags situationer än plötsligt överfall där gärningsmannen inte är känd för offret.

Men det är ju jättehemskt ändå, det som hänt!

Lotta sa...

Man är ta mig fan inte säker någonstans. Man borde brännmärka såna där galningar så man ser vad som går löst på stan. Ja, ja det var kanske lite överdrivet men man känner sig så maktlös mot sådana här galningar.

Hoppas det satsas mer pengar på psykvården.

Elin sa...

Nä, men fy vad hemskt! Det är så hemskt när våldet är helt oprovocerat och man bara råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt.
Kram

Anna sa...

Anna: Jo, det är ju inte så vanligt. Och det finns ju många andra brott som är betydligt vanligare och minst lika hemska.
Men det är själva tanken på att det bara kan hända sådär. Att det kan komma fram någon galning när man kliver av bussen eller ut från Ica som skrämmer mig.
Man är liksom aldrig säker...

Anonym sa...

Ja visst blir man rädd!!!! Du är snäll som önskar vård åt sådana monster. Jag önskar att de får utstå samma sak som deras offer, minst.

Anna, Fair and True sa...

Ja, just det är otäckt, särskilt eftersom man inte kan skydda sig mot sådant. I så fall måste man stanna hemma hela tiden och ett sådant samhälle vill vi ju inte ha. Så du har ju så rätt om förebyggande verksamhet och att haffa och hjälpa dessa människor innan det händer något.

Det är lätt att tänka just att dessa människor förtjänar samma behandling som dess offer. Men tyvärr är det ju offer de också. Jag brukar tänka att en gång var de också små oskyldiga 5-åriga barn men sedan hände något på vägen. Tragiskt.