Igår kväll såg jag en romantisk kärleksfilm på Tv.
Ni vet en sån där som man vet hur den kommer att sluta innan den ens har börjat. Typ.
Men trots förutsägbarheten så är det ändå så underbart att se att allt blir som det ska, att de får varandra på slutet.
Det är så man kan känna den där pirrande känslan av lycka, ni vet det där när man är sååå himla kär men fortfarande är lite lite osäker på om den andra känner på samma sätt. Och så den enorma glädje när man inser att det är så.
Efter en sådan påminnelse kan jag verkligen sakna det där nyförälskade "pirret".
Inte för att jag ska klaga, jag och H har det underbart tillsammans. Vi har ett liv fyllt av kärlek, trofasthet, ömhet och respekt. Vi vet vart vi har varandra och vi är trygga i det.
Men det är inget "pirr". Ingen nyförälskad känsla. Men det kanske man å andra sidan inte kan räkna med efter 15 år och två barn tillsammans?
Men längta lite kan man väl få...
4 kommentarer:
Är det verkligen 15 år redan?! Wow!
Inte illa, 15 ÅR! Óm man kan framkalla känslan ibland så får man vara nöjd! Och när man är i den där osäkra fasen då är den där trygga känslan allt man vill ha!
Ja, tänk om man kunde bli nykär i sin partner lite då och då, det vore toppen. Jag gillar också romantiska förutsägbara filmer med sliskigt lyckligt slut.
Efter 15 år ihop är det väl inte så mycket pirr kvar, men att dela livet med någon som man verkligen älskar är för det mesta väldigt trevligt!
Kram
Efter bara 4 år och två barn så kan det faktiskt pirra ibland. men vardagen tar ju tyvärr över många gånger. Härom kvällen satt jag och gick igenom min dator och hittade sparad mejlkonversation från då jag och stefan skrev till varandra på helgon.net och en bit efter att vi till slut dejtat. Det var så kul och jag blev moshy och var tvungen att gå och pussa på min karl ;)
Skicka en kommentar