Nu verkar det som om den där förhatliga vintersjukdomen, läs kräksjukan, har börjat få ordentligt fäste här runt omkring.
Kollegor och barn på jobbet. Och barn som kräkts på Ellens förskola. Och pappan till Viktors kompis. Och kära grannarnas dotter. Listan kan göras lång.
Så, här har jag svalt vitpepparkorn och spritat händerna. Och håller tummar och tår för att vi ska klara oss. Det brukar *peppar peppar* vara mest Ellen som råkar ut för den, och hon hade ju en släng förra veckan.
Sen kan man ju bara hoppas att alla tar sitt förnuft till fånga och håller barnen hemma minst 48 timmar efter tillfrisknande samt att syskon också är hemma. På förskolan sprids sådan här smitta som en löpeld så jag hoppas verkligen att alla gör vad de kan för att minska smittspridningen.
Det vinner vi alla på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar