Sorgsen

Igår fick vi veta att ett par av våra bästa vänner ska gå skilda vägar.
Dela på sig. Flytta isär. Separera. Skilja sig.
Vi har vetat att det var på gång sedan någongång i början på sommaren men hela tiden hoppats att de skulle hitta tillbaka till varandra. Till det jag vet att de har haft. Tyvärr hade det nog gått för lång tid för nu är det "på riktigt". Hon har inhandlat annat boende och gör sig beredd att flytta. Och innerst inne har vi nog vetat att det skulle bli så här ända sedan den där försommardagen, men för deras skull har vi hoppats och önskat.

Jag blir så ledsen för deras skull. Jag vet att detta inte har varit ett enkelt beslut. Framför allt inte eftersom det finns barn med i bilden. Men tillslut kommer man nog till en punkt när orken och kämpandet tar slut. Och där är de nu. Det är bara att hålla tummarna att de kommer ut hela på andra sidan om denna process. Och att livet ordnar sig så bra som möjligt för alla.

Sen blir jag även ledsen för vår skull. Vi förlorar ett underbart vänpar. Självklart kommer vi att fortsätta att umgås med dem, men en och en är inte samma sak som de två tillsammans. Jag vet att vänskapen kommer att bestå, men på ett nytt annorlunda sätt. Detta är en egoistisk tanke i hela detta stora sammanhang, men den är en del av min sorg över hela denna process som nu tar sin början...