
Ikväll har vi haft möte på jobbet.
Denna gång diskuterade vi genusperspektiv.
En mycket intressant fråga när man jobbar inom barnomsorg och skola.
Har vi olika sätt att värdera, bemöta och prata med flickor och pojkar?
Är flickorna alltid söta och pojkarna alltid tuffa och busiga?
Och om det är så - hur ska man jobba med detta? För många barn bär med sig det redan som små bebisar, att flickor är si och pojkar så.
Hur som helst så kom vi fram till att ju yngre barn man jobbar med dessto mindre olikheter mellan könen finns det. Hos oss leker killar med dockor och flickor med bilar. Alla bygger i bygghörnan och leker med snickarlådorna. Med andra ord, vad barnen väljer att göra beror mer på personligheten och inte på könet.
Hur går man då vidare, om vi nu ska försöka få flickorna att prova på mer pojkiga lekar, hur gör man då med de flickor som redan leker de lekarna? Ska de öva på att leka tjejlekar då eller?
Och då faller resonemanget i
boken vi läst om att enkönade grupper kunde vara bra att starta med.
MEN,
Måste det vara fel att flickor vill vara flickor och pojkar vill vara pojkar?
Får inte tjejer gilla rosa och pojkar spindelmannen?
Och detta med färger och kläder. Är det fel att klä sin flicka i rött/rosa och sin pojke i blått?
För i så fall är det kört för mina barn vid det här laget.
För kikar man i Viktors lådor så dominerar blått, brunt och rött. I Ellens rosa, rött och brunt.
Men ändå är Viktor mjuk och försiktig som en "tjej" och Ellen mer röjig och älskar "kill-saker".
Svårt är det hur som.
Och jag tror på att se till personligheten istället.
En del är si och andra är så, oavsett om de är flickor eller pojkar.
Vad tror ni?