Halvvägs...

Nu så är tre dagar av denna mastiga vecka avklarade. Bara två kvar.
Och de två ska tillbringas i Stockholm i Reggio Emilia institutets regi. Ska bli otroligt spännande och jag hoppas få en himla massa inspiration. Men intensivt lär det bli.

Så i dagarna två får pappan ta hand om hem och hushåll själv. Och som vanligt får jag lite ångest när jag pussade barnen godnatt. För även om jag kommer hem imorgon kväll så kommer det att bli sent. Och tidiga mornar så risken är stor att jag inte träffar barnen förrän på fredag kväll... Hua.

Och...

...by the way.
Ryggen är bättre. Inte bra. Men bra mycket bättre.

Crazy

Ursäkta om jag är lite frånvarande på bloggen, facebook och allmänt i livet just nu.
Denna vecka är nämligen helt galen. Det har klumpat ihop sig rejält på jobbet och istället för mina vanliga 30 timmar per vecka skrapar jag denna vecka ihop sisådär 45 timmar.
Bara en dag på det "vanliga jobbet", resten består av utvärderingsjobb och fortbildning. Intressant men krävande.

Kan bara konstatera att jag kommer att vara helt färdig på fredag kväll. Men på lördag börjar livet igen. Då kanske något annat är värdegrund och Reggio tankar snurrar i huvudet...

Skit oxå...

Igår vaknade jag med världens ryggont. Det satt i hela dagen och idag är det nästan ännu värre. Fattade ingenting. Vad sjutton, jag har inte gjort nåt ovanligt. Funderade som en tok, tills Henrik igår kväll kom på att vi i onsdags bar in en TUNG crosstrainer. En mycket trolig förklaring. Men jag måste säga att jag tycker att det är FÖR dåligt. Trodde man skulle bli tränad av såna apparater och inte handikappad. Funderar på att gå till Intersport och klaga. Kanske man kan få nåt för sveda och värk ;)

Fast ikväll tänker jag försöka bortse från allt det onda. Det är tjejmiddag hemma hos Elin och det tänker jag inte missa. Sen får ryggen säga vad den vill. Kanske blir den bättre av lite vin och skratt.

Måndag...

Som alltid fick veckan en rivstart!

Var iväg på utvärdering med ledningsgruppen hela dagen. Jätteintressant och spännande. Lite mycket att ta in, så huvudet snurrar lite just nu. Men det blir snart bra igen, bara jag får landa lite i tankarna.

Efter att sedan ha stressat hem, hämtat barn och överlämnat dem i pappans trygga vård så fortsatte min måndag på bästa tänkbara sätt. Jag fick äntligen träffa allra finaste Lotta igen. Hon kom på besök från norr och Malin bjöd in henne, mig och Linda på tacomiddag. Det var himla mysigt och kul att ses. Och att bara få sitta ner några timmar och prata av sig lite och uppdatera sig om varandras liv är härligt!

Nu får det bli en snabb kopp the i soffan och sedan tidig sänggång. Maken och jag la golv till midnatt igår så jag börjar känna mig lite seg och sömnig...

Attans...

I eftermiddags tappade jag min mobil på klinkergolvet i hallen. Tog upp den och såg att den fortfarande fungerade. Efter en stund ville Viktor lyssna på musik, då funkade inte walkmanspelaren och i samma veva upptäckte jag att kamerarkivet var tomt.

Och genast började min hjärna tänka att "det är ett tecken, nu är det dags för ny mobil". Tyvärr så visade det sig att det enda felet var att minneskortet hoppat lite snett.
Så nu är den hel och fungerande igen.
Vilket ju är skönt, men lite tråkigt. Det hade varit trevligt med en ny..

En sån här skulle jag vilja ha. Tror jag i allafall...
Hinner säkert ändra mig igen innan det är dags för köp...

På hemmaplan

Så där, då var vi hemma igen då. Från 21 grader och sol i Spanien klockan 9 imorse till snöstorm när vi klev ut från Arlanda vid 16.30. Kändes sådär.

Tandfen finns även i Spanien.

Bara så ni vet alltså. Om ni skulle råka tappa en tand när ni är här.
Viktor åt en morot igår och vips så tappade han en tand som varken jag eller Henrik visste var så lös... hur vi nu har kunnat missa det?

I allafall så är det ju viktigt det där med att lägga tanden i vattenglaset på kvällen och se vad som händer. Och även om Viktor nog inte rikigt tror på den där fen längre så vågar han ju inte chansa. Och egentligen spelar det ju ingen roll hur den där pengen hamnar där, huvudsaken är ju ATT den hamnar där.

Lite sämre betalt var det dock. Hemma ger hon en 10-krona, och här fick man en 1-euro.
Och med dagens kurs är väl det bara typ 9 kronor...

Dagens händelse

... åtminstone för Viktor var att få åka med Gerard Dubois i hans coola Alfa Romeo.

En lång sväng genom Benalmadena och hamnen och sedan genom Torremolinos centrum hann de med innan de mötte upp pappan och Ann-Britt vid en däckfirma vid Plaza Mayor.

På däckfirman gick det dock inte riktigt som tänkt så vi åker fortfarande omkring med ett däck som pyser ut lite luft... men det får vi ordna en annan dag.

Här kommer i alla fall några bilder på vrålåket. Och på en mycket nöjd kille i passagerarsätet!

Under tiden som killarna var iväg så tillbringade jag och Ellen några timmar vid poolen. Det är så himla kul att bara umgås med ett barn i taget ibland. Så mycket tankar och funderingar som kommer fram när man verkligen hinner prata med varandra utan att bli avbrutna och distraherade av annat.

Jag tror jag stannar här.

Har fått rapporter om ruskvädret där hemma och jag säger bara att jag längtar INTE hem. Här är det soligt och skönt och efter ett par dagars kraftigt blåsväder verkar det ha lugnat ner sig igen och idag har vi haft en underbar dag på stranden.

Nu är det 5 hela dagar kvar här och som vanligt när det närmar sig hemfärd så får jag lite ågren och ångest över allt vi hade tänkt hinna. Åka dit, titta på det, göra en utflykt dit och dit och så vidare. Å andra sidan har vi haft många slappa, lata och sköna dagar istället. Och några utflykter som avbrott i solandet.
Vi får helt enkelt se vad dessa sista dagar har att ge. Ett besök i Torremolinos kanske och förhoppningsvis ett på vår favvo wok restaurang i hamnen. Och kanske nåt mer. Mer än sol och bad alltså.