tisdag 27 januari 2009

En liten undran...

Har ryktesvägen hört att det inom vår kommun förs diskussioner om hur många timmar barn till föräldralediga och arbetslösa ska få vistas på förskolan.
Som det är nu får de vara hos oss 15 timmar per vecka. Vilket vi rekomenderar att det fördelas på 3 dagar a´5 timmar.

Vet att flera Stockholms kommuner har 30 timmar per vecka. Och tex Tyresö verkar ligga mitt i mellan med 20 timmar per vecka.

Vad anser ni? Vad är lagom? Ni som är föräldralediga, hur mycket/lite vill ni att era barn ska vara på förskolan. Man blir så blind och inne i det när man jobbar på föskolan som jag gör, så det är alltid intressant att höra andras åsikter.
Kan ju tillägga att det i första hand verkade gälla barn över tre år...

9 kommentarer:

Elin sa...

Jag tycker de 15 timmar som gäller idag är alldeles lagom. Är man föräldraledig så behöver man såklart lite "ledig" tid till det lilla barnet, men samtidigt behöver det äldre syskonet få vara hemma och umgås med föräldrarna och det nya syskonet.

Och det känns vettigt att fördela dessa timmar på 3 dagar, skulle man sprida dem på 5 dagar så skulle det bli så hattigt för alla.

På Lidingö får de ha barnen 30 timmar per vecka, det tycker jag faktiskt är alldeles för mycket. Tanken är nog att man då ska kunna välja själv hur många timmar man ska ha, de räknar nog inte med att alla nyttjar sina 30 timmar, men jag tycker det är lite knepigt ändå.

Elin sa...

Glömde ju skriva att jag tror att det är viktigt för storasyskonet att få gå kvar på dagis när det får ett litet syskon. Annars blir ALLT så nytt och omtumlande. Att få ha kvar sina rutiner och lekkompisar på dagis tror jag är lugnande för barnet när livet hemma förändras så mycket.

Anna sa...

Jag tycker också att det är självklart att barnet ska få gå kvar på sitt dagis. Det är, precis som du skriver, viktigt att få ha kvar sina rutiner och kompisar.

Sen kan jag tycka att under 3 år så räcker dessa 15 timmar gott, medan äldre barn (4-5) kanske skulle kunna behöva några timmar till för att känna att de "lekt klart".

Ponder sa...

Jag tycker att 15 timmar är lagom för de små barnen, upp till tre, men att det skulle vara möjligt för förskolorna själva att utöka lite så att det passar bättre till verksamheten. För dottern, som var 4-5,5 år innan Prinsen började på förskola, var 15 timmar för lite. Hon hade definitivt behövt gå säg fem timmar om dagen må-fre för att få sitt behov uppfyllt. Problemet var att hon inte hade en enda kompis hemma och min tid gick ju åt till Prinsen.
Men det är en tve-eggad fråga; jag tycker egentligen att syskonen ska vara hemma, men är de dagisvana så är det inte så lätt att ta dom därifrån.

Anonym sa...

Och jag måse säga emot. Har man barn tätt, iallfall mindre än 2 år emellan så är det oerhört tufft att springa runt och amma det lilla barnet och 20-25 timmar hade jag i allfall uppskattat. Speciellt de dagar då man är vaknat 10 gånger och känner sig som en levande död. Då är det bätte för det äldre barnet att få stimulans på fsk än att vara hemma med en mamma som är trött så att hon gråter och ständigt ammar. Det handlar inte om att glömma bort det stora barnet utan om att hantera en krävande situation. Vill man ha 15 timmar så kan man ju ha det även om man skulle få ha mer. Så tycker jag.

Elin sa...

Jag tycker nog att 30 timmar över lag vore lagom, sen väljer man självklart själv om man vill ha dem kortare tid. När Max var lite gick Lova då ca 4,5 år 15 timmar uppdelat på 5 timmar mån-ons 8:30-13:30. Nu har det utökat till 30 timmar i kommunen och olika förskolor fördelar tiden olika.

När jag jobbade i Haninge kommun var det ett himla hattande mellan timmarna, på mina 4 år där så hade vi 15 timmar betämt mellan 8-11, sen 15 timmar fritt, man fick lägga upp tiderna hur man ville. Sen var det helt fritt ett tag, vilket jag INTE tycker det skall vara, sen var det 25 timmar i veckan mellan 9 och 14 varje dag.

Tycker det är knepigt att det skiljer så mellan kommun till kommun, speciellt i Stockholmstrakten där det inte är så långt mellan kommunerna.

Anna, Fair and True sa...

Det ni pratar om är ju det som kallas "allmän förskola", dvs kostnadsfri förskola 15 timmar i veckan. Detta är för alla barn från 4 år och kostar ingenting. Nu ska det sänkas till 3 år.

Om man arbetar och studerar kan man ha barnet längre på förskolan såklart men då betalar man för det som är utöver det 15 timmarna. Är man dock arbetslös eller föräldraledig har man bara rätt till de 15 timmarna, gratis vill säga. För mindre barn kan man ha de på dagis också men då betalar man för det och det brukar finnas en begränsning på 15 timmar. Stockholm har dock 30 timmar.

Jag tycker dock att 15 timmar är tillräckligt. Har man skaffat barn, och kanske dessutom tätt, får man väl ta konsekvenserna och "orka med".

Anonym sa...

Anna(som svarat senast): Du har inga egna barn förutsätter jag med tanke på hur du uttrycker dig... "har man skaffat barn, och dessutom tätt, får man väl ta konsekvenserna och "orka med".

Hur irriterande och fyrkantigt kan man bara uttrycka sig i ett ämne som du uppenbarligen inte har någon erfarenhet kring???? //En bloggläsare som "tar konsekvenserna och orkar med"

Anna, Fair and True sa...

Till anonym: Nej, jag har inga egna barn ännu men jag har många vänner som har barn och som håller med mig, likaså förskollärare som håller med mig. Jag har även själv en hel del erfarenhet av att ta hand om barn även om det inte är mina egna. Man kan ha erfarenhet som är relevant utan att ha just egna barn.

Men jag kan hålla med att det kanske lät lite fyrkantigt men det var därför jag skrev "orka med" inom citationstecken. Jag tycker vi verkligen inte ska ta för givet hur bra föräldraledighet och barnomsorg vi har i Sverige och då är 15 timmar i veckan ganska mycket. Då får man ju i alla fall liten avlastning som nybliven flerbarnsförälder. Men jag står fast vid att man inte bara kan förvänta sig att barnomsorgen alltid finns. Att skaffa barn (och jag hoppas själv att jag kommer få flera) är ändå något som man gör för sig själv (visst, det behövs för samhället och tillväxten osv ) men i slutändan är det ju för att vi vill skapa något med den vi älskar, få en ny lite individ att älska, lämna något till eftervärlden och en massa andra anledningar. Och då måste vi ju både ta ett ansvar för den individen (i kombination med det kollektiva samhälleliga ansvaret för barnet) och tillbringa så mycket tid som möjligt med hon/han för att vi vill det.

Hoppas det förklarar lite mer hur jag tänker!