Ellen har alltid tyckt om sin napp. Hon vill gärna ha den lite då och då.Vi försöker dock begränsa användandet så mkt som möjligt, och egentligen ska hon bara ha den när hon sover. Men på sista tiden har hon blivit alldeles manisk. Hon tjatar och skriker efter "bappen" i all evinnerlighet.
Vi försöker stå ut med gnället, men det är lätt att ge efter när man själv är trött och inte orkar sysselsätta henne hela tiden.
Idag stod vi ut med tjatet mellan kl 9 och 12, sen fick hon den en stund för att jag skulle kunna laga mat. Och idag nöjde hon sig i allafall med att få bara en, annars ska hon gärna ha minst 3 st...
Vet inte om det beror på att vi börjat prata om att hon ska sluta med nappen när hon fyller 3 år. Hon är själv med på det och säger att hon är stor då. Kanske har detta gett någon slags separationsångest redan nu?
Hur gör ni andra med nappiga barn? Har ni några bra tips att dela med er, för här hemma håller vi på att bli tokiga.
5 kommentarer:
Inga bra tips här dessvärre, bara en till nappälskare så jag ser fram emot alla bra tips som snart kommer börja ramla in här! Arvid skulle ha den i munnen jämt om han fick och sen Freja kom är det bara rosa nappar av bebismodell som duger!
Är det inte sådant som ordnar sig själv till slut? Dvs om man inte gör så stor grej av det? Fast jag ska nog inte säga något för jag hade tydligen napp tills jag var 4 år :)
Ja du systeryster, jag har inga tips tyvärr. Vi har ju också en nappälskare av stora mått här hemma. Vi borde kanske ha gjort något smart av att Alva kom, såsom "när bebisen kommer få du ge alla dina nappar till den" men så smarta var vi inte tyvärr. :-) Så jag säger som Sofia, jag ser fram emot alla tips som kommer ramla in här!
Ja du, här var det en nappratande lillebror som gjorde skillnaden, det är jag säker på! Men Prinsen hade redan innan han bestämde sig för att sluta dragit ner på nappanvändandet rejält. Vet inte riktigt hur det gick till, mer än att vi försökte plocka undan alla nappar så att han inte såg dom på dagen. Visst, ibland hittade han en napp som han stoppade i munnen, men då körde vi stenhårt med att han var tvungen att sitta stilla i soffan (utan tv på). Och har man så mycket spring i benen som Prinsen, ja, då tar man ganska snart ut nappen och springer iväg. ;)
Inte mycket till tips, men så gick det till här! (Kan tillägga att det inte alls gick lika lätt när Dottern skulle sluta med napp, men det väljer jag att förtränga ;)
Ett "sluta med nappen på dagis tips" har jag kommit på i allafall (fast det kan du ju säkert redan men jag drar det i allafall) Utrusta fskpersonalen med en okänd napp! En dag var A´s napp borta och de gav honom en som han inte kände igen, den vägrade han stoppa i sin kräsna lilla mun och sedan den dagen är napp på dagis iallafall ett minne blott!
Skicka en kommentar