onsdag 8 december 2010

K som i Kär Kusin!

Förra året gick Ellen och Wilma på varsin avdelning på förskolan. Och trots att dessa avdelningar hade öppna dörrar mellan sig så lekte de i stort sett aldrig där. Personalen sa att "om man inte visste att de var kusiner så skulle man aldrig ana det...".

Efter sommaren var det dags att byta till storbarnsavdelningen. Och helt plötsligt blev de som bästa kompisar. De leker i stort sett alltid på förskolan. Antingen själva eller med några andra barn.

Känns tryggt att de har varandra. Och att de är nästan som systrar är ju inte så konstigt med tanke på att de faktiskt är uppvuxna ihop.
Ska bli spännande att se hur det blir när de blir större. Om de kommer att fortsätta att vara varandras stöd eller om de kommer att tröttna på varandra.

1 kommentar:

Elin sa...

Men! Det här inlägget har ju jag missat! :)

Ja visst är det roligt att de har börjat leka tillsammans på dagis. Det tycker jag känns jättemysigt. Och som vi pratade om häromdagen, en kusin eller en syster förlorar man aldrig, och jag hoppas att de kommer fortsätta älska varandra. För visst är det kärlek. Wilma har förklarat för oss att hon ska gifta sig med Ellen. ;)