Ajaj!

Ikväll är det ruskigt synd om mig...

Har fått grymt ont i halsen, så nu sitter jag här i soffan under en filt med en kopp varmt the och kurerar mig.

Och så har jag fått nån tablett (Strepsils) av min käre make som man ska låta smälta i munnen... Tydligen har den en bakteiriehämmande effekt.

Hoppas att det funkar så att det onda är borta imorgon.

Och framförallt måste det vara bättre tills på torsdag för då ska vi gå på Nanne och ha kul.

Och då vill jag helst inte behöva kraxa allt för mycket. Och hur kul är det att äta god mat och dricka vin när hela halsen svider så fort man sväljer.

Nä, här blir det till att kurera sig!

Privatliv?

Läste precis en diskussionstråd på Allt för föräldrar som handlade om en mamma som sett sin dotters förskollärare onykter på krogen. Hon funderade på hur hon nu skulle kunna känna förtroende för honom då han tog hand om hennes dotter på dagarna.
Inlägget slutade med en fundering om man får bete sig hur som helst på fritiden/offentligt då man arbetar som förskolärare.

Vad ska man säga?
Alla måste väl ha rätt till ett privatliv.
Jag har gått på högskolan och utbildat mig för att ta hand om barn och ungdomar. Jag har ett yrke där jag tar hand om det värdefullaste vi har. Jag är professionell.
Det är det jag arbetar med, precis som vissa jobbar på Ica och andra med datorer.

Men jag vill vara ledig på min fritid. Då är jag inte pedagog utan då är jag Anna.
Och vill jag så måste jag kunna gå ut och roa mig utan att fundera på att jag ev skulle kunna träffa en förälder. Eller?

Hur tänker ni?
Hur blir det med privatlivet när man har ett ganska offentligt jobb?

(Eller funderar ni på att byta banktjänsteman för att personen nog inte är pålitlig och kan ta hand om era huslån om han/hon är lite på lyset en lördag på kvarterskrogen?)

Veligt värre!

Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig...
För ca 1,5 år sedan inredde vi vårt nya badrum på entreplanet. Samtidigt som vi köpte klinkers dit så köpte vi klinkers till hallen utanför.
Nu har det blivit dags att lägga det i hallen men när vi tog fram det så började min velighet...
Är det detta jag vill ha?
Golvet som är inköpt är i två olika nyanser, det mesta är beige (lite flammigt...) och så några plattor med terracottafärg. Storleken är 20*20 cm.

Men... nu har jag fått för mig att jag kanske hellre vill ha ett grått golv, och hellre lite större plattor (typ 30*30)...

Maken tycker att jag är jobbig, men han är å andra sidan glad att jag velar nu och inte när han har lagt ner tid och jobb på att lägga dit alla plattor.
Så i eftermiddag blir det en liten sväng för att kolla in gråa alternativ.
Vem vet, kanske kommer jag fram till att de vi har blir bra.

Beroende....

Det är som ett gift.
Jag är totalt fast och måste ha det ofta, ofta....
TRADERA alltså!

Har blivit helt beroende och har faktiskt gjort en hel del klipp.
Barnens vinterkläder har inhandlats där och ganska mycket av Ellens garderob vilket har varit perfekt för som ni ju alla vet så växer småttingar snabbt och en del saker hinner knappt användas.

Nu ska jag bara ta steget fullt ut och börja göra mig av med saker också.
Dags att börja bli en säljare oxå...
Måste bara kolla lite hur man gör först...

Utejobb!

De senaste dagarna har bestått av en massa utejobb. Att anlägga en ny trädgård är jobbigt. Och ibland ångrar man att vi grävde bort typ halva den gamla. MEN, när detta väl är klart kommer det att bli SÅ bra.

Nu har vi kommit den delen som jag älskar nämligen att få välja växter och planera. Vi har varit på plantskolor och handlat en del men än återstår i allafall en sorts pion som jag inte lyckats hitta ännu (så går det när man vill ha en bestämd sort...). Gräset är sått så nu kan vi inte göra så mycket mer just där för tillfället.

Längtar tills nästa sommar då vi förhoppningsvis kan få börja njuta lite av vår nya, fina, omgjorda trädgård.

Och då ska det bli marksten på gången också istället för grus som det är nu.

Boktips!

Läser just nu Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor".
En riktigt spännande deckare.
Bara måste läsa mera....
Henrik blir galen på mig för trots att vi ofta lägger oss sent och är trötta så bara måste jag läsa några sidor innan jag kan somna.

Måste absolut ge mig på "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes" sedan.

Har defenitivt fått en till deckarförfattare att lägga på favoritlistan. Synd bara att han har avlidit, så det blir ju inga fler än dessa tre...

Turist i Stockholm

Trots att jag bara bor några mil från den kungliga huvudstaden så är det ganska sällan jag är där. Och när jag är där så blir det mest shopping i de centrala delarna. Men så i lördags var det dags för jobbets årliga "hemliga resa".

Denna gång styrdes vår kosa till just Stockholm och vi upplevde en hel dag i denna vackra stad. Vi var riktiga turister som utrustade med Stockholmskortet tog oss runt till en massa olika sevärdheter. Vi startade med Fjärilshuset och Hagaparken. Sedan Vin & Sprithistorika museét. Efter en sen lunch blev det en sightseeingtur med båt och sedan kaknästornet där vi tog en öl innan det var dags att bege sig till Norra Brunn där vi åt god middag och njöt av sanslöst rolig Stand Up Comedy.

En riktigt lyckad och rolig dag som verkligen gav mersmak på att utforska huvudstaden mer!

Språkliga problem

Tänk så mycket man läser på Internet. Hemsidor och bloggar fulla med text.
Och de allra flesta av oss förstår ju vad det står, eftersom vi kan det svenska språket.
Men ändå kanske vi inte läser samma saker.
För utan betoningar, miner och nyanser är språket svårt.
Det som betyder en sak för en kanske av en annan tolkas på ett helt annat sätt.
Det är problemet med skriftspråket, att prata med någon ansikte mot ansikte är mycket lättare.

När man ändå är inne på språket så tänker jag mycket på det på jobbet just nu.
Vi har en praktikant hos oss som håller på att lära sig svenska. Vi pratar mycket med henne och hon säger "Jaja" och ler. Och sen märker jag att hon inte har förstått ändå.
Och jag kan se mig själv när man är utomlands, jag säger ofta "Si si" och så hoppas man att de ska sluta prata med en... Sjukt egentligen för man lär sig ju ingenting på att låtsas. Men man slipper undan... för stunden i alla fall.

Sköna söndag!

Ellen sover i sin säng, Viktor är hos farmor & farfar, Henrik är ute och instuerar grävarn, muffinsarna står i ugnen och jag sitter här i soffan med en kopp kaffe! Skönt!

Mina barn och andras ungar...

På sista tiden har vi pratat mycket på jobbet om hur vi ska förhålla oss till barnen.
Ska vi vara mammor eller pedagoger?
Och vart går gränsen?
Tanken är ju att vi ska erbjuda det som hemmet kanske inte ger barnen (ex olika sorts material och aktiviteter). Att föräldrarna ska känna att det känns meningsfullt att lämna sitt barn till just oss, och att barnet inte bara är där för att de jobbar utan för att de faktiskt har ett utbyte av det också.

Så vart går då gränsen?
Hur mkt mamma ska jag vara på jobbet?
Svår fråga.
Jag tror att svaret ligger i att en bra pedagog är en ansvartagande, omsorgsfull och ömsint person som är lyhörd för barnens behov. Det är också viktigt med att vara tydlig och visa vart gränserna går. (Tex jobbar vi mkt just nu med att man inte förstör för varandra.)
Är man sådan så är man till viss del en mamma fast i pedagogrollen....
För självklart finns vi där för närhet, tröst och trygghet! Samtidigt som vi ordnar med skogsutflykter, målar med vattenfärg och ser till att det inte blir översvämning i vattenleken... :-)

Eller vad tror ni? Hur vill ni att en bra förskollärare ska vara? Är alltid intressant att höra andras synpunkter, speciellt eftersom detta är ett hett samtalsämne just nu.

Och sen får jag komma hem och vara mamma på riktigt till världens bästa barn, MINA!