På sista tiden har vi pratat mycket på jobbet om hur vi ska förhålla oss till barnen.
Ska vi vara mammor eller pedagoger?
Och vart går gränsen?
Tanken är ju att vi ska erbjuda det som hemmet kanske inte ger barnen (ex olika sorts material och aktiviteter). Att föräldrarna ska känna att det känns meningsfullt att lämna sitt barn till just oss, och att barnet inte bara är där för att de jobbar utan för att de faktiskt har ett utbyte av det också.
Så vart går då gränsen?
Hur mkt mamma ska jag vara på jobbet?
Svår fråga.
Jag tror att svaret ligger i att en bra pedagog är en ansvartagande, omsorgsfull och ömsint person som är lyhörd för barnens behov. Det är också viktigt med att vara tydlig och visa vart gränserna går. (Tex jobbar vi mkt just nu med att man inte förstör för varandra.)
Är man sådan så är man till viss del en mamma fast i pedagogrollen....
För självklart finns vi där för närhet, tröst och trygghet! Samtidigt som vi ordnar med skogsutflykter, målar med vattenfärg och ser till att det inte blir översvämning i vattenleken... :-)
Eller vad tror ni? Hur vill ni att en bra förskollärare ska vara? Är alltid intressant att höra andras synpunkter, speciellt eftersom detta är ett hett samtalsämne just nu.
Och sen får jag komma hem och vara mamma på riktigt till världens bästa barn, MINA!
3 kommentarer:
Jag vill lämna mina barn till en pedagog som just är en pedagog. Jag vill att det ska vara en tanke med verksamheten och att där finns mycket glädje. En förskollärare som älskar sitt jobb blir också en bra pedagog.
Tycker du är inne på helt rätt spår. Kan inte du jobba här på vårt område??? :)
Jag kommer att ha mina framtida barn på förskola just för jag vill att de ska få en pedagogisk innehållsrik dag. Jag vet att jag själv inte kommer att stimulera dem tillräckligt. För mig är det lite som att de börjar skolan från 1½ år eller nåt. Sedan vet jag ju att det endast är några timmar som är pedagogik, resten är ju ren barnpassning. Fast de kommer nog att lära sig något från att äta och sova med andra barn också, och framför allt att lita på andra vuxna.
Skicka en kommentar