Igår beslutade en enig utbildningsnämd här i Södertälje att de vill att barn till arbetssökande, föräldralediga och flyktingar ska ha rätt till förskola 30 tim/vecka istället för de 15 tim som gäller nu.
"De barn som det här berör är kanske de som behöver förskola och skolomsorg mest men nu har det minst. Många behöver språklig stimulans och social sanvaro" säger utbildningsnämdens ordförande.
Och jag kan hålla med. När det gäller flyktingbarn är det ju enormt viktigt med alla sociala och språkliga bitar. Och med alla de krav som arbetsförmedlingen ställer på de arbetssökande så kan de säkerligen behövamer än 15 timmar per vecka.
MEN, jag anser faktiskt inte att man behöver 30 timmars förskola varje vecka till sitt barn om man är hemma med ett litet syskon.
När man pratar med andra pedagoger så upplever många av oss att det faktiskt ofta är just föräldralediga som gnäller mest över tider, upplever sin privatsituation som stressig osv. Det handlar alltid om förälderns behov, och sällan om barnets. För de allra flesta barn mår bra av att vara med sin mamma och pappa. Sen är förskolan superbra i många avseenden, och jag tycker att det är självklart att alla barn har rätt till den, men i lagom mängd.
Har man en stressig tillvaro hemma så kanske man som förälder ska se över vad man kan göra för att skapa en bättre situation. Förskolan kan inte vara lösningen på alla problem. Till syvende och sist måste man i alla fall ha ett fungerande familjeliv och en fungerande relation till sina barn.
Det här är MIN åsikt. Och jag vet att många där ute har en annan. Och jag kommer absolut inte att se ner på de som vill ha sina barn där 30 timmar om det nu blir så. Alla måste göra sina val. Men jag tycker att om man skaffar barn så borde man vilja umgås med dem också... Och jag njuter av att vara med mina. För även om de är bråkiga och jobbiga ibland så är tiden vi tillbringar tillsammans så dyrbar.
(Sen finns det dock en del fall där antingen föräldern eller barnet har behov av mer tid på förskolan av olika orsaker, och dessa fall har hittills alltid löst på ett smidigt sätt. )
13 kommentarer:
Håller med!!
(Och jag tycker jag har rätt att uttala mig fast jag inte har några barn ännu, som någon motsatte sig i en kommentar till ditt tidigare inlägg i frågan.)
Jag håller med dig systeryster. Tycker de hade kunnat låta de 15 tim vara kvar för föräldralediga och istället gjort tiderna lite mer flexibla, så att man tex skulle kunnat ha barnet på dagis mellan 10 och 15. Tycker det känns lite fånigt att vi som är föräldralediga ska knapra på kommunens redan knappa resurser. Men men, förhoppningsvis (dock inte så troligt kanske) så kommer inte så många nyttja de 30 tim till fullo.
Elin, det där med resurserna har jag också funderat på. Ett platsbidrag för ett heltidsbarn (över 25 tim) är ganska mycket högre än vad kommunen betalar för ett 15 timmars barn. Och med tanke på att vår enhet måste spara typ 350 000 kr detta år så undrar jag hur de får ihop det.
Håller med dig till fullo. Varför kunde det inte vara så att man behovsprövar ifall 30 timmar kan vara bra för barnet? Tycker det är sorgligt att föräldrar hellre har sina barn på dagis och 30 timmar är mycket.
Min uppfattning är inte att Camilla (som har sett till att detta drivits igenom) handlat utifrån sina egna behov, snarare har hon hela tiden påtalat sina stora pojkes behov av umgänge med kompisarna på dagis och en stimulans som hon inte kan motsvara hemma ur mycket hon än vill.
Att det uppenbarligen är så att föräldralediga som anförtror pedagogerna att de har det stressigt uppfattas som gnälliga tycker jag är beklagligt. Själv måste jag i så fall ansluta mig till de gnälligas skara då jag tycker att det är rena semsetern att jobba i jämförelse med att ensam ta hand om två små från tidig morgon till sen kväll. Det betyder inte att jag inte vill umgås med mina barn, det vill jag gärna. Jag antar att alla och icke gnälliga mammor ändå kommer att tacka nej till erbjudandet om mer tid ändå, så den ökade belastningen kommer säkert inte att bli så stor. Att barn mår bra av att vara med sina föräldrar ifrågasätter jag inte, men de har samtidigt ett stort behov av kontinuitet och en trygg plats i en barngrupp.
Jag tycker också att det låter väldigt mycket med 30 timmar i veckan, när man ändå går hemma liksom. Okej, ju större barnet blir, desto större behov av social samvaro har det. Kanske det kunde vara åldersbetingat hur många timmar syskonet fick på förskolan?
Sofia: Alla har olika åsikter och detta är min. Jag tycker inte att man behöver 30 timmars förskola till sitt barn när man är hemma. Mina barn går ca 31 timmar i veckan, och då jobbar jag ändå 75 %.
Det är inte så att vi på förskolan pratar skit om de som anförtror oss något (vi har faktiskt tystnadsplikt) men det verkar vara allmänt över hela staden att det finns många föräldralediga som knölar om tider och vill byta dagar fram och tillbaka osv.
Sen kan jag hålla med om att ju större barnet blir ju större behov finns. Camillas son är ju så stor så att kompisar är en viktig del.
Detta inlägg är inte skrivet för att klaga på någon ökat belastning utan mer för att vädra MIN åsikt.
(Ev. blir det två lika kommentarer här för den jag skrev försvann men kanske dyker upp här)
Jag kan hålla med om att 30 timmar är lite väl generöst, men om någon väljer att ha det så utifrån sin familjs behov, så innebär inte det att de inte vill umgås med sina barn och att de inte har ett fungerande familjeliv och en fungerande relation till sina barn. Det kanske är just avlastningen som gör att det fungerar. Jag hoppas att jag missförstod dig för de orden gjorde mig verkligen ledsen. OM detta är pedagogernas samstämmiga syn så skulle jag inte våga be om en enda timme mer av rädlsa för att bli illa ansedd.
Jag slänger in en brandfackla till, jag tycker inte att arbetslösa heller ska ha 30 timmar,hur många arbetsintervjuer kan de ha på en vecka, om det krävde 30 timmar skulle de og inte vara arbetslösa alls. Detta samtidigt som de som jobbar inte får stanna och köpa mjölk på vägen från jobbet.
Sofia: Jag menar absolut inte att alla som kommer att välja 30 timmar inte har en fungerande relation till sina barn. Tolka det inte så. Men tyvärr finns det många familjer som tycker att förskolan är lösningen på alla deras problem. De anser att barnen har det så bra på förskolan för hemma klättrar de bara på väggarna. Min tanke är att då kanske man ska se över vad man erbjuder hemma, även där kan man ju stimulera barnen på olika sätt utan att det egentligen är någon större ansträngning.
Dessutom behöver många barn lite lugn och ro och hjälp att koppla av. Många är så speedade och uppe i varv hela tiden och skulle må bra av lite lugna stunder hemma med mamma och pappa.
Du behöver absolut inte tolka inlägget som nån sorts kritik. Det är ett provocerande ämne (som alltid när det handlar om ens barn) men alla måste göra det som är bäst för just sin familj.
Va bra, tack för förtydligandet!
Hej vännen.
Jag håller helt med dig.
Timmarna på förskolan bör anpassas efter sociala behov. Är man föräldraledig förutsätter jag att man vill vara med sina barn, även äldre syskon, dvs 15 timmar förskola bör räcka. Att barn till föräldralediga ska få vara på förskolan och få träffa sina kompisar är viktigt. Men det är också viktigt att barnet inte känner sig "undanskuffat" från hemmiljön & mamma/pappa/syskon får då tror jag man bäddar för avundsjuka mot det nya syskonet som får vara hemma......
Mamma
Alla har vi olika behov och också olika förutsättningar. Man vet inte allt om andra.
Lova var över 4 år när Max föddes. Hon fick gå på förskolan mån-ons 8:30 till 13:30. Det tycker jag var för lite för HENNE! Det var svårt för henne att upprätthålla sina kamratrelationer. Hon var den enda på sin avdelning som gick 15 timmar. Vi bor väldigt lantligt, det var inga andra föräldralediga i vårt område. Vi kände inga andra som var hemma med barn i hennes ålder.
Jag fick inte gå på nån mammagrupp för Lova var inte på förskolan den tiden den var och jag fick inte ta med henne.
Skall inte älta mitt liv här, men som sagt alla har vi olika behov.
Elin: Jag vet att alla familjer har sina behov och ingen är den andra lik. Precis som jag skrev i slutet av inlägget så finns det ibland behov (som tex Lovas behov av kamrater, att mamman jobbar/studerar viss tid, barnens språkliga behov osv.) som gör att man måste försöka få till mer tid på förskolan. Det har i alla fall löst sig bra hos oss när de behoven funnits.
Vilken diskussin det blev. En sådan här fråga berör och upprör, för alla är vi olika och tänker olika.
Kram på er allihop!!!!
Skicka en kommentar